Svea Hovrätt: Tjänstepensionskapital kan omfördelas i tiden genom kollektivavtal

 

 

 SVEA HOVRÄTT
 Avdelning 01 Rotel 0118
 
 DOM 2021-04-23 
 Stockholm
 Mål nr T 7752-19
 Dok.Id 1671438
 
 ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE
 
 Stockholms tingsrätts dom 2019-06-19 i mål T 7231-15 m.fl., se bilaga A
 
 PARTER
 Klagande, se bilaga B
 Ombud: Jur.kand. Jonas Wiberg
 Bragevägen 9
 191 45 Sollentuna
 Ombud: Jur.kand. Stellan Gärde
 Björngårdsgatan 14 A
 118 52 Stockholm
 
 Motpart
 Unionen, 802001-5759
 105 32 Stockholm
 Ombud: Förbundsjuristerna Malin Wulkan och Sverker Wickberg
 Unionen
 105 32 Stockholm
 SAKEN 
 Skadestånd
 

 

 HOVRÄTTENS DOMSLUT
 Hovrätten fastställer tingsrättens dom.
 Var och en av Klagandena ska ersätta Unionen för dess rättegångskostnad med
 2 795,13 kr, varav 2 783,99 kr avser ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 §
 räntelagen från dagen för denna dom till dess betalning sker. 
 

 
 YRKANDEN
 Klagandena har yrkat att hovrätten ska bifalla deras talan vid tingsrätten.
 Klagandena har vidare yrkat att hovrätten ska befria dem från skyldigheten att ersätta
 Unionens rättegångskostnader i tingsrätten och förplikta Unionen att ersätta dem deras
 rättegångskostnader där. Oavsett utgång i målet har Klagandena yrkat att Unionen ska
 förpliktas att ersätta en del av deras rättegångskostnader i tingsrätten.
 Unionen har motsatt sig att tingsrättens dom ändras.
 Parterna har begärt ersättning för sina rättegångskostnader i hovrätten.
 
 GRUNDER OCH UTVECKLING AV TALAN
 
 Parternas grunder
 
 Klagandena
 Klagandena har, med de tillägg som framgår nedan, åberopat samma omständigheter
 och haft samma inställning i hovrätten som framgår av tingsrättens dom.
 Klagandena har i hovrätten gjort gällande att de i tingsrätten visserligen inte bestred att
 Unionen varit behörig att träffa ett avtal om höjd pensionsålder för framtiden, men att
 de redan där bestred att Unionen varit behörig att träffa ett sådant avtal med retroaktiv
 verkan (jfr sidan 39 i tingsrättens dom).
 Klagandena har i hovrätten anfört att tingsrätten i sin dom, på sidan 3 och framåt,
 borde ha återgett deras talan på följande sätt.
 ”Unionen har olovligen förfogat över respektive kärandes enskilda rätt och egendom när
 man utan särskilt bemyndigande från kärandena har undertecknat ett kollektivavtal med
 SAS […] och därvid avtalat 2012 om att kärandenas intjänade pensionsförmåner mellan
 60 och 65 år skulle återtas och omdisponeras till att finansiera det framtida intjänandet
 av ordinarie tjänstepensionsförmåner från 65 år 65 års pension och utgått ifrån den
 avtalsförutsättningen att omdisponering retroaktivt skulle komma att ske för delar av de
 av SAS redan inbetalade pensionspremier som utgjorde kärandenas oantastbara
 intjänade pensionsförmåner. Allt i avtalets syfte att SAS skulle spara pengar genom att
 på detta sätt finansiera framtida pensionsförmåner. Att konsekvensen av avtalet var att
 en omdisponering skulle ske inom ramen för ITP-avtalet för vissa medlemmar liksom
 för vissa icke-medlemmar – men inte för alla – var fullt förutsägbart för Unionen och
 reglerades uttryckligen i avtalets övergångsbestämmelser.”
 Klagandena har i hovrätten anfört att tingsrätten i sin dom, på sidan 5, borde ha återgett
 deras talan på följande sätt.
 ”Det aktuella kabinkollektivet består i praktiken av fyra grupper: –50 år, 50–55 år, 56–
 57 år och 58–59 år. Unionen har låtit en del av sina medlemmar och ett antal ickemedlemmar (kärandena 50–57 år) stå för en betydligt mer tyngande del av SAS sparbeting när deras 60-års pensionsrätt omfördelades till att finansiera den allmänna 65-årspensionen. Därmed behandlade Unionen medlemmarna olika.”
 
 Unionen
 Unionen har, med anledning av vad Klagandena i hovrätten har anfört om
 behörighetsöverskridande till följd av särbehandling på grund av ålder, anfört att det
 saknas orsakssamband mellan den påstådda särbehandlingen och den påstådda skadan.
 
 Parternas utveckling av talan
 Klagandena
 Klagandena har i allt väsentligt, med de tillägg som framgår i det följande, utvecklat
 sin talan på samma sätt som i tingsrätten.
 Klagandena har anfört att Unionens behörighetsöverskridande i fråga om olika
 behandling har bestått i att Unionen i punkt 4.2 i bilaga G till 2012 års avtal kommit
 överens om att skydda det intjänade pensionskapitalet i åldersgrupperna 58–59 år (helt)
 respektive 56–57 år (delvis), men inte på motsvarande sätt för Klagandena, i
 åldersgrupperna 56–57 år (fullt ut) respektive 50–55 år (alls). De olika åldersgrupperna
 har på grund av ålder behandlats efter olika principer i avtalet och med olika
 ekonomiskt utfall, vilket framgår av punkten 4.4 i samma avtal.
 
 Klagandena har klargjort att de inte gör gällande att principerna för egendomsskydd i
 regeringsformen och Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga
 rättigheterna och de grundläggande friheterna (EKMR) utgör självständiga
 ansvarsgrunder utan att domstolen utifrån reglerna i regeringsformen och EKMR har
 en skyldighet inom ramen för sitt dömande att skydda Klagandenas rätt till sin
 egendom och dessutom ska tolka tillämpliga regler i ljuset av dessa principer.
 Klagandena har på motsvarande sätt anfört att hovrätten ska ta hänsyn till att ålder är
 en diskrimineringsgrund.
 
 Unionen
 Unionen har i allt väsentligt utvecklat sin talan på samma sätt som i tingsrätten.
 
 BEVISNING
 Parterna har åberopat samma bevisning i hovrätten som i tingsrätten.
 Hovrätten konstaterar att vad som har inträffat i allt väsentligt är ostridigt. Det som
 parterna har olika uppfattningar om är istället hur det påstådda återtagandet av
 pensionsrätt rättsligt ska bedömas.
 
 DOMSKÄL
 Allmänt om hovrätten prövning
 Klagandenas talan går ytterst ut på att fastställa att Unionen är ersättningsskyldig för
 skada i form av förlorat pensionskapital som Unionen ska ha orsakat dem genom att
 överskrida sin behörighet vid tecknandet av kollektivavtal med arbetsgivarparterna
 2012.
 Det kan inledningsvis framhållas att det i och för sig inte är ifrågasatt av Unionen att
 kollektivavtalet 2012 mellan Unionen och arbetsgivarparterna har inneburit en
 avsevärd besparing för SAS, bl.a. till följd av den där överenskomna höjningen av
 pensionsåldern för en stor del av den svenska kabinpersonalen. På motsvarande sätt har
 det inte heller ifrågasatts av Unionen att Klagandena till följd av kollektivavtalet har
 fått sämre anställningsvillkor, bl.a. genom att de har förlorat förmånen att erhålla
 pension från 60 års ålder. Det hovrätten har att pröva enligt fastställelsetemat är om
 kollektivavtalet därutöver har inneburit att Klagandena har förlorat det pensionskapital
 som de hade tjänat in när kollektivavtalet tecknades och om detta skett till följd av att
 Unionen överskridit sin behörighet.
 
 Sakomständigheter och rättslig reglering
 
 Allmänt om pensionsutfästelser
 En pensionsutfästelse är ett bindande löfte från en arbetsgivare till en anställd att i
 framtiden betala ut pension. Den utgör ersättning för förvärvsarbete och kan därför
 likställas med uppskjuten lön. Utfästelsen innebär normalt att den anställde löpande
 tjänar in en fordran på framtida pension. Pensionsutfästelser kan grundas på
 kollektivavtal eller på individuella överenskommelser. Det finns inga formkrav på
 pensionsutfästelser. (Se SOU 2015: 68 s. 99 f.)
 
 Närmare om pensionsutfästelse enligt ITP-avtalet, avdelning 2 (ITP 2)
 ITP 2 är ett kollektivavtal som reglerar förmånsbestämda pensionsutfästelser inom sitt
 tillämpningsområde. Att en utfästelse avseende ålderspension – som det handlar om i
 målet – är förmånsbestämd innebär att den anställde får ett löfte om en viss
 pensionsförmån i framtiden. I ITP 2 utlovas förmånen från pensioneringen.
 Dessförinnan kan den anställde inte få pensionen utbetald. Förtida uttag är i och för sig
 möjligt före den utfästa pensionsåldern, men tidigast vid 55 års ålder och då endast i
 den mån den anställde väljer att faktiskt gå i pension (helt eller delvis).
 Storleken på pensionsförmånen beräknas enligt ITP 2 som en viss andel av lönen vid
 pensioneringen (med vissa begränsningar utan betydelse för målet). Av betydelse som
 ingångsvärden vid beräkningen av den pension som utlovas är även den anställdes
 pensionsålder och den tjänstetid som den anställde får tillgodoräkna sig. Lön och
 pensionsålder är fram till pensioneringen preliminära eftersom de kan ändras genom
 överenskommelser i anställningsavtal eller kollektivavtal. Om inte avtal träffas om
 lägre pensionsålder är den 65 år. I de fall avtal har träffats om en lägre pensionsålder,
 beräknas pensionen enligt ITP 2 som en högre andel av slutlönen under perioden före
 65 års ålder. Det beror på att den anställde först därefter har rätt till allmän pension.
 
 Krav på tryggande av pensionsutfästelse
 Genom tryggande av en pensionsutfästelse säkerställer arbetsgivaren sitt framtida
 infriande av utfästelsen att betala ut pension till den anställde. Det sker genom att ett
 pensionskapital successivt byggs upp under den period som den anställde tjänar in sin
 pension. Det finns inte några tvingade civilrättsliga regler om tryggande, men
 kostnader för tryggandet är under vissa förutsättningar avdragsgilla. En förutsättning är
 att tryggandet sker på visst sätt, t.ex. genom att arbetsgivaren tecknar en
 pensionsförsäkring. Utfästelsen måste vidare vara oantastbar, vilket innebär att den
 anställde har rätt till den intjänade pensionen även om anställningen avslutas före
 pensioneringen. Normalt innehåller såväl kollektivavtalade som individuella
 pensionsavtal bestämmelser som tillgodoser dessa krav. (Se SOU 2015:68 s. 107.)
 
 Tryggande av pensionsutfästelse enligt ITP 2
 Tryggande av en pensionsutfästelse kan enligt ITP-avtalet bl.a. ske genom tecknande
 av en försäkring i Alecta pensionsförsäkring, ömsesidigt (Alecta). Lagen (1967:531)
 om tryggande av pensionsutfästelse är inte tillämplig på en sådan försäkring. Skyddet
 säkerställs då istället av Alectas försäkringsvillkor. Se mer om innehållet i dessa
 villkor nedan.
 I enlighet med kravet på att utfästelsen ska vara oantastbar, har den anställde enligt
 ITP 2 en rätt till fribrev på intjänad pensionsrätt om denne slutar före pensioneringen.
 Det värde som då läggs i fribrev, det s.k. fribrevsvärdet, räknas i förekommande fall in
 i den anställdes pensionsrätt i en ny anställning inom tillämpningsområdet för ITP 2.
 Den tidigare intjänade pensionsrätten påverkar därmed vilka avgifter den nya
 arbetsgivaren behöver betala till Alecta för att trygga den pensionsförmån som utfästs i
 den nya anställningen. Om den anställde inte fortsätter med en annan anställning inom
 tillämpningsområdet för ITP 2, ligger fribrevsvärdet kvar i fribrevet utan att nya
 premier inbetalas och utbetalas som pension från pensioneringen.
 
 Alectas försäkringsvillkor m.m.
 Genom att teckna försäkring till förmån för sina anställda i Alecta kan arbetsgivare,
 som framgått ovan, trygga sin utfästelse att i framtiden betala ut pension enligt ITP 2.
 Arbetsgivaren är alltså försäkringstagare och den anställde den försäkrade. Oavsett hur
 den utfästa pensionsförmånen är utformad tryggas den genom en försäkring per
 anställd.
 Collectum AB, som administrerar ITP 2, skickar ut årsbesked till anställda med
 prognoser över deras framtida pension. Prognoserna bygger på att arbetsgivarens
 pensionsutfästelse är oförändrad och att den anställde är kvar i samma anställning med
 oförändrad lön fram till pensioneringen. Att det rör sig om preliminära prognoser med
 förbehåll för ändringar framgår av årsbeskeden. För anställda med lägre pensionsålder
 än 65 år redovisas prognoserna för månatlig pension före respektive efter 65 års ålder
 separat; de betraktas som två olika förmåner inom samma försäkring. Den lösningen
 har valts av pedagogiska skäl, eftersom storleken på den pension som ska betalas ut
 skiljer sig åt mellan dessa perioder.
 Så länge den utfästa pensionsförmånen – beräknad enligt ITP 2 – inte ändras, kommer
 den premie som arbetsgivaren ska betala att vara konstant fram till pensioneringen. För
 redan tecknad försäkring får Alecta inte ändra sina försäkringstekniska antaganden till
 nackdel för försäkringstagaren (arbetsgivaren) eller den försäkrade (den anställde). Det
 ger arbetsgivaren förutsägbarhet gällande kostnaden för sin utfästelse. Dessutom finns
 det i försäkringsvillkoren en generell begränsning för Alecta att ändra försäkringen till
 nackdel för försäkringstagaren eller den försäkrade. Det kan noteras att begränsningen
 alltså även skyddar arbetsgivaren och att det är ändringar av försäkringen som anges,
 inte den utfästa pensionsförmånen. Det är i linje med att försäkringen har utfärdats av
 Alecta enligt avtal med arbetsgivaren (med den anställde som försäkrad), medan
 utfästelsen att utge pensionsförmån har lämnats i en annan relation – av arbetsgivaren
 till den anställde.
 Skulle den utfästa pensionsförmånen ändras, påverkas normalt sett behovet av kapital
 för att trygga arbetsgivarens framtida infriande av utfästelsen att betala ut förmånen.
 Det innebär att premierna behöver räknas om. Om ändringen av pensionsutfästelsen
 innebär att pensionsåldern höjs, sker det även en omdisponering av det intjänade
 pensionskapitalet från den hos Collectum redovisade förmånen avseende tiden före 65
 års ålder till förmånen avseende tiden från 65 års ålder. Omdisponeringen sker dock
 inom försäkringen och Alecta förvaltar pensionskapitalet kollektivt utan att avskilja
 medel för en viss förmån.
 Kravet på oantastbarhet återspeglas också i försäkringsvillkoren. Den pensionsrätt som
 den anställde vid en viss given tidpunkt har tjänat in – genom arbetsgivarens
 inbetalning av premie – är garanterad den anställde. Det innebär t.ex. att denne har rätt
 till överskjutande pensionsrätt om utfästelsen ändras så att behovet av pensionskapital
 för att i framtiden infria den nya utfästelsen understiger den redan intjänade
 pensionsrätten. Om den anställde slutar sin anställning före pensionsåldern skyddas
 den intjänade pensionsrätten även genom rätten till fribrev. Vid avslutad anställning
 ändras försäkringen till att motsvara dittills intjänad pensionsrätt. Om den anställde tar
 en ny anställning inom tillämpningsområdet för ITP 2 får den nya arbetsgivaren
 tillgodoräkna sig den intjänade pensionsrätten för att trygga det framtida infriandet av
 sin pensionsutfästelse. Försäkringsvillkoren innehåller även bestämmelser som om
 förtida uttag som motsvarar ITP 2.
 
 SAS pensionsutfästelse till Klagandena
 Den i målet aktuella pensionsutfästelsen är en ITP 2-lösning. Som framgått ovan, är
 pensionsåldern 65 år enligt ITP 2 om inte avtal träffats om lägre pensionsålder. Genom
 ett kollektivavtal från år 1974 träffade parterna ett avtal om att sänka pensionsåldern
 till 60 år. Genom det i målet omtvistade kollektivavtalet från 2012 höjdes
 pensionsåldern åter till 65 år för merparten av de svenska kabinanställda på SAS, bl.a.
 Klagandena.
 I samband med höjningen av pensionsåldern skedde det en omdisponering av
 Klagandenas intjänade pensionskapital inom den försäkring som SAS hade tecknat i
 Alecta för att trygga det framtida infriandet av sin pensionsutfästelse till dem. I och
 med den ändrade pensionsutfästelsen fanns det inte längre något behov av att trygga
 infriandet av SAS utbetalning av pension före 65 års ålder. Det innebar att hela det
 dittills intjänade pensionskapitalet istället omdisponerades till att trygga infriandet av
 utfästelsen att betala ut pensionen från 65 års ålder.
 Som en följd av höjningen av pensionsåldern ändrades även uppgifterna i Klagandenas
 årsbesked från Collectum på det sättet att det redovisade intjänade pensionskapitalet
 avseende framtida utbetalning av pension före 65 års ålder togs bort medan det
 redovisade intjänade pensionskapitalet avseende framtida utbetalning av pension från
 65 års ålder ökade i motsvarande grad.
 
 Skyddet för anställds intjänade rättigheter och enskilda rätt
 Som tingsrätten har redogjort för anses en fackförening sakna rätt att utan särskilt
 bemyndigande träffa avtal med arbetsgivarparter om en medlems intjänade rättigheter.
 Sådana rättigheter kan avse pensionsförmåner, särskilt när dessa är utgående (dvs.
 under utbetalning). Principen om intjänade rättigheter innebär att en organisation inte
 utan särskilt bemyndigande får reglera anspråk som grundas på förhållanden som
 inträffat i förfluten tid, men väl rättsverkningar för framtiden (se t.ex. AD 1976 nr 91).
 I Arbetsdomstolens avgörande AD 1984 nr 128 hade arbetsgivaren genom avtal med
 en fackförening tillåtits att fullt ut tillgodogöra sig den anställdes intjänade och
 oantastbara pensionskapital i en tjänstepensionsförsäkring. Avtalet hade ingåtts före
 pensioneringen men reglerat tillgodogörande efter att pensionen hade börjat betalas ut.
 Det var i det fallet dessutom, som tingsrätten har konstaterat, fråga om en individuell
 försäkring som den anställde var innehavare av och betalade in premier till.
 Arbetsdomstolen konstaterade att den anställde hade en intjänad rätt till
 pensionsförmåner i den utsträckning som premier – när avtalet ingicks – hade betalats
 in till försäkringsbolaget. Denna rätt ansågs fullt jämförbar med intjänad lön och var
 inte något som arbetsgivaren kunde disponera över, oberoende av att skyldigheten att
 betala ut pensionen skulle inträda först i framtiden. Eftersom något särskilt
 bemyndigande inte fanns, kom Arbetsdomstolen fram till att fackföreningen hade
 saknat rätt att ingå avtalet.
 Arbetsdomstolens avgöranden AD 1995 nr 157 och AD 1998 nr 109 avsåg avtal om
 sänkning av pension som redan hade börjat betalas ut, dvs. utgående pension. Sådana
 förmåner ansåg domstolen omfattas av de anställdas enskilda rätt. Utan särskilt
 bemyndigande kunde avtalen därför inte åberopas mot den anställde.
 
 Bedömningen i målet
 Hovrätten behandlar först frågan om Unionen har överskridit sin behörighet genom att
 förfoga över enskilds rätt. Klagandena har i hovrätten klargjort att det i den här delen
 är pensionsåldershöjningens retroaktiva effekter på deras intjänade pensionskapital
 som inneburit ett behörighetsöverskridande. De har gjort gällande att SAS har tillåtits
 att förfoga över deras intjänade pensionskapital. Kapitalet har varit avsatt för att trygga
 infriandet av SAS utfästelse att betala ut pension till dem före 65 års ålder. Förfogandet
 har bestått i att SAS har använt detta kapital (helt eller delvis) för att täcka sina
 framtida premier för att trygga infriandet av den återstående utfästelsen att betala
 pension från 65 års ålder. Som framgår av fastställelsetemat är det förlusten av
 pensionskapital, inte bortfallet av den tidigare utfästa pensionsförmånen, som utgör
 den påstådda skadan.
 Frågan är alltså om höjningen av pensionsåldern i 2012 års kollektivavtal har lett till
 att SAS har tillåtits att förfoga över Klagandenas intjänade pensionskapital. Hovrätten
 ansluter sig till tingsrättens slutsatser om kollektivavtalsparternas avsikter med avtalet,
 men anser samtidigt inte att detta är avgörande för bedömningen i den här delen. Det
 kan för att ett behörighetsöverskridande ska anses föreligga vara tillräckligt att
 Unionen med erforderlig insikt har träffat ett avtal med konsekvenser som innebär ett
 behörighetsöverskridande. Unionen har inte bestritt att fackföreningen vid
 avtalstecknandet hade full insikt om att den höjda pensionsåldern med tillämpning av
 ITP 2 skulle leda till den omdisposition av pensionskapitalet som har beskrivits ovan.
 Unionen har invänt att den inte ansåg att omdispositionen skulle anses innebära ett
 behörighetsöverskridande. Det saknar dock betydelse för om behörigheten har
 överskridits, men kan ha betydelse för bedömningen av om Unionen har agerat
 oaktsamt eller kvalificerat otillbörligt.
 Beträffande frågan om SAS tillåtits förfoga över Klagandenas intjänade rättigheter kan
 det konstateras att omständigheterna i målet i väsentliga avseenden är annorlunda
 jämfört med de avgöranden från Arbetsdomstolen som behandlar förfogande över
 intjänade pensionsrättigheter och som berörts ovan. Det är ostridigt att SAS inte har
 tillgodogjort sig utgående pensioner och att det inte har varit fråga om någon
 individuell pensionsförsäkring som Klagandena har varit innehavare av och betalat in
 premier till, vare sig direkt eller genom individuella löneavståenden. En annan skillnad
 mot omständigheterna i rättsfallen är att inget pensionskapital har betalats ut från
 försäkringen till annan än den försäkrade.
 Det är samtidigt ostridigt att Klagandenas intjänade pensionskapital vid avtalets
 ingående 2012 har varit oantastbart och skyddat mot anspråk från SAS. För att kunna
 bedöma om det trots detta har skett ett förfogande över det intjänade pensionskapitalet,
 är det av betydelse vilka rättigheter Klagandena har haft i förhållande till det intjänade
 pensionskapital som fanns ackumulerat i försäkringen och hur dessa har förändrats till
 följd av höjningen av pensionsåldern och efterföljande omdisposition enligt ITP 2.
 Rätten till det intjänade kapitalet måste först och främst skiljas från rätten till den
 utfästa pensionsförmånen som sådan. Det står helt klart att den utfästa förmånen har
 förändrats till det sämre och att detta har påverkat Klagandena negativt, men som
 hovrätten redan har konstaterat är det inte den skadan som talan i målet avser.
 Det intjänade pensionskapitalet hade Klagandena vare sig före eller efter
 pensionsåldershöjningen kunnat göra anspråk på genom uttag från försäkringen
 eftersom ingen av dem vid det laget hade gått i pension. Något förtida uttag för de
 Klagande som var över 55 år har inte varit aktuellt. Klagandenas rätt till tryggande av
 SAS framtida infriande av sin pensionsutfästelse har inte heller påverkats. Den rätten
 innebär såväl före som efter höjningen av pensionsåldern att infriandet av den gällande
 pensionsutfästelsen ska säkerställas. Det finns av naturliga skäl ingen skyldighet att
 trygga mer än vad som är utfäst. Inte heller har Klagandenas rätt till fribrev påverkats.
 De har även efter höjningen av pensionsåldern kunnat få ut ett fribrev på intjänat
 pensionskapital om de slutat sin anställning före pensioneringen. Om fribrev hade
 aktualiserats för någon av Klagandena, hade dessutom fribrevsvärdet – liksom
 försäkringens tekniska återköpsvärde – omedelbart före respektive efter höjningen av
 pensionsåldern varit oförändrat. En Klagande som hade tagit ut fribrev direkt efter
 pensionsåldershöjningen skulle alltså inte ha fått ut ett lägre pensionskapital jämfört
 med om det istället hade skett precis före höjningen av pensionsåldern. I den
 utsträckning som Klagandena har haft ett intjänat pensionskapital som har överstigit
 det kvarvarande tryggandebehovet för infriandet av den återstående utfästelsen att
 betala pension från 65 ås ålder, har den Klaganden dessutom erhållit motsvarande
 högre pension från 65 års ålder. Klagandenas rättigheter kopplade till försäkringens
 oantastbarhet har därmed inte fallit bort.
 Sammanfattningsvis är det hovrättens bedömning att Klagandena inte har fått en mer
 begränsad rätt till någon del av sitt intjänade pensionskapital till följd av höjningen av
 pensionsåldern och den efterföljande omdispositionen enligt ITP 2. Något förfogande
 över Klagandenas enskilda rätt har inte förelegat. Det som Klagandena har anfört om
 egendomsskyddet i europarättsliga och konstitutionella normer föranleder ingen annan
 bedömning. Unionen har därmed inte överskridit sin behörighet på den grunden. Av
 hovrättens bedömning följer att Klagandena inte har förlorat något pensionskapital.
 Det innebär i sin tur att käromålet inte heller kan bifallas på grund av något annat
 behörighetsöverskridande. Av det skälet saknas det anledning för hovrätten att pröva
 om Unionen har överskridit sin behörighet genom överträdelse av den föreningsrättsliga likabehandlingsprincipen. Tingsrättens dom ska därför inte ändras.
 
 Rättegångskostnader
 Hovrätten gör inte några andra bedömningar än de som tingsrätten har gjort i fråga om
 rättegångskostnaderna där. Tingsrättens dom ska därför inte ändras i den delen.
 Unionen har haft full framgång i hovrätten. De rättegångskostnader som Unionen har
 begärt ersättning för är skäliga och ska, i enlighet med Unionens yrkande, ersättas av
 Klagandena var för sig med lika stora delar.

 I avgörandet har deltagit hovrättsråden Hans Cappelen-Smith, Lena Blixt,
 Dan Öwerström och Kristoffer Persson, referent 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *