Liberalerna förstår inte flytträttsproblematiken

Liberalerna vill i en motion införa en vidare flytträtt för pensionsförsäkringar än de regeringen föreslår. Antagligen söker partiet profilfrågor och önskar göra sig attraktivt för de grupper som önskar en subventionerad flytträtt. Förslaget från L innebär bl a att den som flyttar inte behöver betala de kostnader flytten förorsakar hos det avgivande försäkringsbolaget och implicit att det mottagande försäkringsbolaget kan få svårackvirerat kapital utan anskaffningskostnader. I ömsesidiga bolag kommer övriga försäkringssparare att få betala för de som lämnar utan att ha fullbetalat sina kostnader och i vinstutdelande livbolag kommer aktieägarna att svara för kvarstående anskaffningsskuld. Varför kan man fråga? Försäkringstagare som t ex använt en rådgivare betalar för dennes tjänster genom en belastning i produkten kallad deferred acquisition cost (DAC), belastningen är dock utjämnad över en del av spartiden för att inte sparare som av olika anledningar tvingas upphöra med försäkringen ska lida alltför stora reduktioner, något som skedde tidigare genom sk zillmering. Förslaget innebär en fri lunch för den som flyttar och tvång att betala fulla avgifter för den som är kvar. Förslaget är m a o flyttdrivande. Varför L anser att lagstiftaren bör önska korta investeringshorisonten i det fria pensionssystemet framgår inte. Problemet för pensionerna är ju knappast att antalet flyttar är för få utan att flytträtten – om uppmuntrad genom subventioner – riskerar sänka avkastningen i systemet genom att investeringsportföljerna måste anpassas till ökad volatilitet i bestånden, en volatilitet som i stor utsträckning orsakas av med etablerade bestånd konkurrerande produktintressen mer än genuina konsumentintressen – trycket från konsumenterna i frågan är inte särdeles. Flytträtten enligt L:s förslag ska omfatta även bestånd försäkringar som avtalats innan flytträtten var laglig och där villkoren således inte kunde ta höjd för önskemålet hos de som önskade flytträtt. En sådan flytträtt är problematisk eftersom framförallt ömsesidiga produkter utformats i avsikt att de som ingår i kollektivet gör det på samma villkor, delar vinster och förluster. Den traditionella försäkringen har perioder av erhållen subvention av kollektivet och perioder av tillhandahållen subvention till kollektivet. Det ter sig ohemult om en i problematiken insatt person ska kunna välja att tillgodogöra sig subventionen från kollektivet samtidigt beröva kollektivet sitt bidrag? Liberalernas förslag anger allmänna skäl för ingripande åtgärder, innehåller nada analys av konsekvenserna för marknaden och verkar utgå från att konsumenten gynnas av frånvaron av regler till skydd för kollektivet. Så gäller – men för en minoritet. Ingen politiskt ansvarig har tagit sig för att ställa frågan hur avkastningen i pensionssystemet påverkas av investeringar med högre likviditet innan utbetalning enligt försäkringsavtalet? Flytträtt är helt okontroversiell när det gäller fond- och depåförsäkring – flytträtten innebär där bara ett byte av administratör och bör kunna ske utan inskränkningar men med hänsyn till DAC:en – om hänsyn inte tas till de oamorterade anskaffningskostnaderna innebär förhållandet att aktuarierna inte längre kan göra produktkalkyler utifrån vad som är känt vid tidpunkten för avtalets tillkomst. För ömsesidig riskdelande försäkring är flytträtten en anomali som bryter fundamentet för riskdelningen. Egentligen borde lagstiftaren tillåta försäkring avtalad utan flytträtt. Som sparare kan jag ha goda skäl att inte vilja dela risk med person som önskar en flyttoption, detta pga att denne kan välja att bara dela de risker som gynnar det egna intresset och underlåta dela risker som är i det gemensamma intresset. Ett klokt parlament låter L:s utspel stanna vid signalpolitikens entré. Se motionen nedan // per a

Utökad flytträtt för pensionsförsäkringar

Motion 2019/20:2801 av Mats Persson m.fl. (L)

av Mats Persson m.fl. (L)Utökad flytträtt för pensionsförsäkringar (docx, 71 kB)Utökad flytträtt för pensionsförsäkringar (pdf, 78 kB)

Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att den enda avgift som får tas ut vid flytt av en individuell personförsäkring med sparmoment ska motsvara de direkta kostnaderna för den administrativa hanteringen av återköp eller överföringar, beräknade för försäkringar av samma slag, och tillkännager detta för regeringen.
  2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att flytträtt, inklusive konsekvensändringar, ska införas även för sådana personförsäkringar som tecknades före den 1 juli 2007 och tillkännager detta för regeringen.

Motivering

Liksom på andra marknader gynnas konsumenterna av en hög grad konkurrens på finansmarknaden. När det är enkelt att byta exempelvis bank, bolåneinstitut eller försäkringsbolag pressas priserna och gynnas konsumenterna.

Därför är det olyckligt att det tio år efter att en lagstadgad flytträtt infördes fortfarande är en lång och kostsam process att flytta pensionskapital. Konkurrensverket har exempelvis konstaterat att enbart drygt en procent av det totala försäkringskapitalet flyttades under 2015 mellan eller inom livförsäkringsföretag. Utan att vi nu tar ytterligare steg för att underlätta en flytt av pensionskapital kommer svenska småsparare fortsatt ha sämre möjligheter än exempelvis sina nordiska grannar att välja bort dyra lösningar. Dålig konkurrens vad gäller just pensionssparande är särskilt olyckligt eftersom det över tid kan röra sig om stora belopp och stora uteblivna värdeökningar.

Regeringen har under våren lagt fram propositionen En effektivare flytträtt av försäkringssparande (prop. 2018/19:124). Propositionen missar målet med att på allvar möta de hinder som många pensionssparare möter när de vill flytta sina pensionspengar.

Mot bakgrund av de otillräckliga förslagen i propositionen och behovet av att ytterligare underlätta för småspararare att ta makten över sitt eget sparkapital behöver riksdagen nu agera. Liberalerna ser främst behov av två åtgärder.

För det första ska den enda avgift som får tas ut vid flytt av en individuell personförsäkring med sparmoment motsvara de direkta kostnaderna för den administrativa hanteringen av återköp eller överföringar, beräknade för försäkringar av samma slag. Det innebär att en avgift för kvarstående anskaffningskostnader som är direkt hänförliga till den återköpta eller överförda försäkringen inte ska få tas ut (jfr prop. 2018/19:124 s. 27). Regleringen av avgiften i denna del ska träffa sådana försäkringar oavsett när försäkringen tecknas.

För det andra ska flytträtt införas även för sådana försäkringar med sparmoment som tecknades även före 1 juli 2007 (jfr prop. 2006/07:26 s. 46). En sådan ordning har bland annat tidigare helt eller delvis förespråkats av exempelvis Finansinspektionen, Konkurrensverket och Saco samt PTK. Som en konsekvensändring ska även återköpsrätten enligt försäkringsavtalslagen omfatta personförsäkringar tecknade före den 1 januari 2006.

Mats Persson (L)
Johan Pehrson (L)Maria Nilsson (L)
Lina Nordquist (L)Gulan Avci (L)
Christer Nylander (L)Allan Widman (L)

Motionen är inlämnadMotionskategori: Fristående motion

Händelser

Inlämnad: 2019-10-03Granskad: 2019-10-03

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *