FI byter fot

Försäkringsförmedlare är en utsatt grupp som enligt lag har att uppfylla en mängd krav; deras verksamhet ska bl a omfattas av ansvarsförsäkring som täcker förmedlarbegreppet (försäkringsformen är en bristvara), de ska äga av annan testade kunskaper inom området för sitt tillstånd (med krav om löpande uppdateringar och förnyade kunskapstester) och de får uppbära ersättning av tredje man bara under vissa förutsättningar. Därutöver gäller en mängd krav rörande information mm.

Regelefterlevnaden är angelägen och även problematisk, inte därför att förmedlare i gemen vill underlåta att följa reglerna utan därför att regelbördan är så omfattande att det är svårt att bedriva verksamheten i tillräcklig omfattning och samtidigt hålla sig informerad om regelkraven, anpassa dokument och interna instruktioner. Flertalet förmedlare är små vilket accentuerar problematiken.

Vissa förmedlare har löst problemet genom egen verksamhet med fysiska tillstånd och samtidig anställning i eget bolag utan tillstånd men som har avtal med en avtalspart/hub som har bolagstillstånd och som ombesörjer förhandlingar med försäkringsgivare för egen och avtalsparternas räkning, information till avtalsparterna om regelförändringar, uppföljning av dessas regelefterlevnad genom gemensam compliancefunktion, utbildningar och uppdatering, uppbär tredjemansersättningar för avtalsparternas räkning, tecknar och upprätthåller gemensam ansvarsförsäkring vilken även omfattar avtalspartens förmedlare med fysiska tillstånd, utvecklar system för säljsstöd etc.

Genom att vis a´vis varandra självständiga förmedlare samverkar för att bättre kunna möta regelkraven utan att tvingas till sammanslagningar för att nå bärkraftiga enheter kan mindre förmedlare fortsatt verka under eget ansvar och utan skalkrav i den egna verksamheten – härigenom mildras utvecklingen mot få stora aktörer på förmedlarmarknaden, en utveckling som drivs av framförallt teknologi och regelverk.

Finansinspektionen har haft kännedom om och tolererat strukturen ovan – som har fördelar för marknaden utan motsvarande nackdelar för annan, minst av allt kunderna. Men i årets konsumentrapport har FI beslutat att underkänna ordningen. Av förklarliga skäl skadar beslutet verksamheter som anpassat sig till FI:s tidigare uppfattning. FI:s motiveringar till beslutet bör diskuteras. Redovisar FI:s skrivning i utdrag nedan. Ger även mina synpunkter som kommentarer.

FI skriver;

”FI har sett en utveckling där fysiska personer ansökt om tillstånd när de är anställda i ett bolag som saknar tillstånd samtidigt som försäkringsdistributionen är avsedd att bedrivas inom ramen för bolaget och anställningsförhållandet. I många fall har det framgått av bolagsordningen att bolaget haft som ändamål att bedriva försäkringsförmedling. Vissa bolag har även haft uppdragsavtal med ett annat förmedlarbolag om att förmedla försäkringar.”

Kommentar; en ofullständig inledning, FI har känt till strukturen med fysiska tillstånd under ett gemensamt paraplybolag och även godkänt den. På grund därav har alltfler av framförallt de mindre förmedlarna använt strukturen som ett sätt att slippa ansluta sig till en stor kedja. Inledningen i skrivningen ovan får strukturen att framstå som suspekt på förmedlarnas sida. Värt notera är även att det är en identifierbar person som har fysiskt tillstånd som bedriver den tillståndspliktiga verksamheten och så sker med personligt ansvar – något som gynnar kundskyddet. Anställningsbolaget har avtal som innebär skyldighet att tillhandahålla anställda som är förmedlare med fysiska tillstånd. Att ett förmedlarbolag som ombesörjer gemensamma angelägenheter ingår avtal med bolag som inte har tillstånd medför inte att ansvarsfördelningen är oklar. En kund som anlitar en förmedlare med fysiskt tillstånd har ett gynnsammare kundskydd typiskt sett än en kund som rättshandlar med ett bolag som har förmedlartillstånd. Visar det sig att ansvarsförsäkringen inte täcker skada kan fysikerns privata förmögenhet komma att svara för skadeståndet, något som inte kommer ifråga när verksamheten bedrivs i bolaget. I det senare fallet svarar aktiekapitalet för skadestånd som överskjuter försäkringsbeloppen. För kundskyddet är således den ordning FI nu förbjuder att föredra framför förmedling genom aktiebolag med lågt aktiekapital (oftast begränsat kapital i mindre företag).

”För konsumenten blir det oklart vem som ansvarar för vad med en sådan modell. Det kan till exempel gälla vem som bär ansvaret om reglerna inte följs och vems ansvarsförsäkring som gäller till skydd för konsumenten.”

Kommentar; tvärtom blir ansvarsfrågan tydligare; förmedlaren har i den ordning FI nu förbjuder, och i motsats till vad som gäller vid verksamhet under bolagstillstånd, ett personligt ansvar. Detta kan visa sig gå utöver ansvarsförsäkringen. Vidare ska i förköpsinformationen förmedlaren upplysa om vem som försäkrar förmedlingsansvaret och till vem klagomål ska riktas. Den risk för förvirring som FI först nu uppfattar torde inte motsvaras av en verklighet. Förmedlare som underlåter uppfylla reglerna om kundinformation kan visserligen försätta en kund i bryderi, men så gäller för all förmedling. Utgångspunkten för en bedömning bör vara att verksamheten bedrivs enligt god standard och om så sker finns intet i den förbjudna ordningen som mer än andra strukturer riskerar kundskyddet.

”Det blir från FI:s perspektiv också otydligt under vilket tillstånd som distributionen egentligen bedrivs och mot vilken part som ett ingripande ska riktas vid en eventuell överträdelse av regelverket.”

Kommentar; om en förmedlare med fysiskt tillstånd, anställd i bolag utan förmedlingstillstånd, förmedlar försäkring torde det stå klart utan behov av utredning att det är fysikern som bär ansvaret för fall förmedlingen av någon anledning visar brister eller sker försumligt. I vilket fall skulle frågan om vem som utfört förmedlingen kunna uppkomma? Om det rör sig om förmedling genom mer än en part så att även annan förmedlare – bolag eller fysiker – är involverad i den aktuella förmedlingen kan naturligtvis gemensamt ansvar aktualiseras. För sådant fall krävs utredning om vem som underlåtit/gjort vad – men en sådan effekt kan även uppkomma om två förmedlarbolag samarbetar, varvid även för dessa ansvarsfördelningen får hanteras inom gällande regelverk.

”Vidare undgår det bolag där den enskilde förmedlaren är anställd ett flertal krav som ställs på ledningen och de anställda, inklusive att ha ansvarsförsäkring.”

Kommentar; bolag som inte har förmedlingstillstånd ska naturligtvis inte ha ansvarsförsäkring som täcker förmedlingsbegreppet, en sådan vore tecken på att otillåten förmedling bedrivs. Istället ska förmedlaren med fysiskt tillstånd teckna eller ingå i en ansvarsförsäkring. Denna är obligatorisk. En ansvarsförsäkring kan gälla för enbart den enskilde förmedlaren eller kan den omfatta flera av varandra oberoende förmedlare. Sistnämnda modell är att föredra i det att en grupp förmedlare lättare erhåller försäkring än en enskild, särskilt gäller förhållandet om gruppen har trovärdig governance och framförallt en utvecklad compliancefunktion. I systemet med en hub för gemensamma angelägenheter tecknar huben ansvarsförsäkring för samtliga avtalsparters fysiker. Eftersom bolaget som anställer fysikern inte har tillstånd för förmedling och eftersom förmedlingen heller inte sker på bolagets ansvar blir reglerna om ledningskrav helt riktigt etc inte aktuella – den prövningen sker i huben men därutöver ska samtliga relevanta regler appliceras på den fysiske förmedlaren vid tillståndsgivningen. Om dessa är otillräckliga bör lagstiftningen ändras.

”Bolaget undgår också viktiga regler om tredjepartsersättningar och ersättningssystem för de anställda. För konsumenter kan detta medföra att de får råd från förmedlare utan att det säkerställs att dessa verkligen agerar i konsumentens intresse.”

Kommentar; dessa regler gäller för och skall iakttagas av förmedlarbolag som utgör hub för gruppen förmedlare med fysiska tillstånd. Därvid gäller att förmedlarbolaget får inte utbetala ersättningar enligt andra grunder än de som styr vad förmedlare med fysiskt tillstånd får ta emot. Prövningen sker således inte i anställningsbolaget utan i hub-bolaget. Visar det sig att hub-bolaget utbetalat ersättningar i strid med lag och föreskrifter föreligger förutsättningar för sanktion efter samma grunder som gällt om förmedlartillståndet istället förlagts till anställningsbolaget?

”FI har i sin tillståndsprövning tydliggjort principen att om en fysisk person bedriver försäkringsdistribution i ett bolag, till exempel inom ramen för ett anställningsförhållande, ska bolaget där förmedlaren är verksam betraktas som en försäkringsförmedlare i lagens mening.”

Kommentar; detta är inte sant. FI har tvärtom medgivit fysiska tillstånd för förmedlare anställda i bolag som har avtal med förmedlarbolag, vilka utför gemensamma uppgifter. FI har även på förfrågan vidgått att ordningen fysiska tillstånd och anställning i eget bolag utan tillstånd är acceptabel ur tillsynssynpunkt. Att FI därefter och sedan marknaden anpassat sig till de besked som tidigare getts väljer att underkänna sin egen uppfattning och presenterar kovändningen som följden av en upptäckt är beklaglig och drabbar förmedlarverksamheter vilka nu tvingas omförhandla ingångna avtal, söka nya tillstånd med extra och onödiga kostnader – allt utan att i sak ha tillfört kundskyddet något det inte hade tidigare.

”Det är därmed bolaget som ska söka tillstånd och den fysiska personen ska betraktas som en anställd försäkringsförmedlare. Det är inte nödvändigt att det finns ett formellt anställningsavtal utan det kan räcka att intäkterna från förmedlingsverksamheten redovisas i bolaget för att det ska anses bedriva tillståndspliktig försäkringsförmedling. FI har avslagit tillståndsansökningar från fysiska personer i den situation som beskrivits ovan. FI:s ställningstagande bidrar till att motverka otydlighet för konsumenterna.”

Kommentar; konsumenterna har inte levt under otydlighet vis a´vis förmedlarnas ansvar hittills, FI:s åtgärd gynnar inte konsumenterna i någon vettig mening. Tvärtom innebär FI:s åtgärd kontraproduktiva effekter i det att mindre förmedlarbolag får svårt att upprätthålla en fungerande compliance. Vidare blir det svårare att sanktionera förmedlare som inte sköter sig. Vid fysiska tillstånd är sanktionsbesluten relativt enkla; den som handlat försumligt går att identifiera och en prövning på bolagsnivå behöver inte ske. Vid försummelser inom bolagstillstånd måste vid sanktionsprövningen hänsyn tas till andra förmedlare vilka inte varit försumliga. Om en av flera förmedlare, de andra ovetande, grovt handlat i strid med god försäkringsdistributionssed är det ohemult att ta tillståndet för bolaget och därmed försätta kollegorna i en problematisk situation. Vid fysiska tillstånd saknas sådan problematik. Konsumentskyddet tjänar på fysiska tillstånd. Konsolideringen i förmedlarbranschen påminner om vad som gällde för försäkringsbolagen innan liberaliseringarna introducerade nya aktörer genom försäkringsrörelselagen vid sekelskiftet. Färre aktörer får en större marknad, mindre aktörer kan inte överleva. Samtidigt tjänar konsumentnyttan på många aktörer. FI:s beslut gynnar storskaligheten och åsidosätter konsumentintresset därvidlag. Kanske utan avsikten?!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *