Efterlevandepension från sambons tjänstepension reducerar skadestånd från bilförsäkring

Rättsfall; ska tjänstepension samordnas vid skadestånd

 

Den kärandes sambo avled den 19 september 1998 efter att ha blivit påkörd av ett fordon som var försäkrat i försäkringsbolaget X AB (X). Vid olyckstillfället var den kärande anställd i sambons företag. Sambon var VD i bolaget. Bolaget såldes efter olyckan till sambons kompanjon.

 

Den kärande var efter olyckan omväxlande helt eller delvis sjukskriven samt periodvis arbetslös fram till den 1 maj 2007 då hon startade en enskild firma.

Sambon hade tecknat ett tjänstepensionsavtal med arbetsgivaren som innebar att han kunde lyfta en tjänstepension tidigast från 55 års ålder. För att trygga åtagandet tecknade företaget en tjänstepensionsförsäkring hos Livbolaget N. Försäkringen innehöll ett efterlevandeskydd. Om Sambon skulle avlida innan han hunnit lyfta hela beloppet skulle visst belopp tillfalla förmånstagare i enlighet med villkoren i försäkringen.

 

Efter det att skadereglering ägt rum med anledning av olyckan och prövning vid två tillfällen skett vid Trafikskadenämnden åren 2003 och 2008 har den kärande givit in en stämningsansökan mot X vid tingsrätten. Yrkandet i stämningsansökan avser förlust av underhåll med olika belopp för åren 1999 till 2008 samt årlig livränta från och med den 1 januari 2009 till dess den kärande fyller 65 år.

 

Den kärande och X ej kunnat träffa överenskommelse i frågan om huruvida beloppen som utbetalats från tjänstepensionsförsäkringen och som kommer att utbetalas i framtiden ska samordnas eller inte vid beräkningen av förlust av underhåll till efterlevande sambo.

 

Den kärande har begärt, vilket X ej motsatt sig, att tingsrätten genom mellandom avgör frågan om samordning av tjänstepensionsförsäkringen. Tingsrätten har föreslagit följande mellandomstema vilket godtagits av parterna: Ska samordning ske av förmån i form av tjänstepensionsförsäkring efter de första fem åren från skadehändelsen?

 

YRKANDEN OCH GRUNDER

Den kärande har yrkat att tingsrätten fastställer att utbetalningar från tjänstepensionsförsäkringen inte ska samordnas med utbetalningar av underhållsbelopp i enlighet med det mellandomstema som bestämts.

X har bestritt den kärandes yrkande. Den kärande har till grund för sitt yrkande i huvudsak anfört följande.

 

Personskada har uppkommit i följd av trafik med motordrivet fordon trafikförsäkrat hos X. Enligt trafikskadelagen ska trafikskadeersättning utgå för uppkomna skador. Enligt samma lag ska skadeståndslagen tillämpas. Skadeståndslagen ska tillämpas i dess lydelse före den 1 januari 2002. Enligt skadeståndslagen ska vid personskada som lett till döden ersättning utgå för förlust av underhåll. Förlusten ska ersättas fullt ut.

 

Enligt reglerna för den aktuella tjänstepensionsförsäkringen, som gäller fram till 2018- 09-19, har man som förmånstagare inte annan förfoganderätt över försäkringen än möjlighet att efter fem års utbetalning skjuta upp utbetalningen.

Enligt förarbeten och doktrin ska samordning göras om förmånen avser samma tidsperiod som skadeståndet. Tjänstepensionsförsäkringen ska därför inte samordnas med hänsyn till att hon haft möjlighet att själv bestämma om hon vill lyfta ersättningen från försäkringen när hon har fyllt 65 år istället för att lyfta den efter en femårsperiodefter dödsfallet och framåt i tiden. Samordning ska således ske de första fem åren men inte för tiden därefter.

 

Den kärande var emellertid tvungen att fortsätta lyfta beloppet eftersom stora kostnader uppstod efter sambons dödsfall. Hon har således lyft beloppet i förtid vilket innebär att hennes ”pension” kommer att bli mycket lägre efter 65 års ålder. Det saknar emellertid betydelse huruvida förmånstagaren faktiskt lyfter beloppet eller inte.

 

Den kärande har som skriftlig bevisning åberopat en skrivelse från den 23 oktober 2009 från handläggaren vid Livbolaget N till styrkande av att den kärande haft möjlighet att skjuta upp utbetalningarna.

 

Försäkringsbolaget X har till grund för bestridandet anfört i huvudsak följande;

Bolagets uppfattning är att den tjänstepensionsförsäkring som den kärande valt att lyfta före 65 års ålder ska samordas vid beräkning av vilken ersättning som ska lämnas eftersom det är en försäkring som betalats av arbetsgivaren. Det saknar betydelse om den kärande själv haft möjlighet att skjuta upp utbetalningen av försäkringen. Den kärande äger inte rätt att undvika samordning bara för att hon skjuter upp betalningen och på så vis få ut högre skadestånd från försäkringsbolaget. Det bör betonas att skadelidande har skyldighet att begränsa sin skada.

 

Det bör noteras att det av lagrummets ordalydelse framgår att avräkning ska göras för de förmåner som den skadelidande har rätt till. Det förutsätts således inte att förmånen faktiskt har beslutats utan endast att den skadelidande har rätt till förmånen. Rätten till skadestånd eller trafikskadeersättning är således subsidiär i förhållande till avräkningsförmånen och den skadelidandes yrkande ska därför ogillas till den del det avser samma belopp som kan täckas av avräkningsförmånen.

 

Det saknar således betydelse om den skadelidande väljer att inte utnyttja sin rättighet eller väljer att skjuta upp den för att den tidsmässigt inte sammanfaller med skadeståndet. Det avgörande är alltjämt att hon har rätt till förmånen.

 

DOMSKÄL

När en skadelidande har rätt till andra förmåner från allmänna eller privata försäkringar uppkommer frågan om de ska avräknas från skadeståndet eller utgå utöver detta. Systemet med avräkning brukar betecknas som samordning och motsatsen som kumulation.

 

Enligt skadeståndslagen ska vid bestämmande av ersättning för inkomstförlust eller förlust av underhåll avräknas förmån som den skadelidande med anledning av förlusten har rätt till i form av pension eller annan periodisk ersättning eller sjuklön, om förmånen betalas av en arbetsgivare eller på grund av en försäkring som är en anställningsförmån. Bestämmelsen ändrades senast år 1996 då ett avräkningsförfarande infördes även från privata pensionsförsäkringar som utgjorde anställningsförmån, det vill säga betalades av arbetsgivaren.

 

Huvudprincipen i svensk rätt är att i fråga om anställningsförmåner ska samordning ske mellan skadestånd och den andra förmånen om de avser samma förlust. Syftet är således att undvika dubbelkompensation. För att samordning ska ske måste skadeståndet och den andra förmånen i princip avse samma tidsperiod. I lagens förarbeten anförs som exempel att om den skadelidande begär skadestånd för inkomstförlust fr.o.m. tredje sjukskrivningsmånaden, får man inte samordna skadeståndet med sjuklön som kan ha utgått under första och andra sjukskrivningsmånaderna. Skadestånd för framtida inkomstförluster kan inte heller avräknas mot ersättning från annat håll i förfluten tid. Det kan även vara så att skadeståndet avser en del av den tid som den andra förmånen förutsätts ersätta. Kravet på ett tidsmässigt samband bör emellertid enligt propositionen inte överdrivas och det bör i princip räcka med ett ungefärligt sådant samband. I samband med vad som nu anförts kan hänvisas till rättsfallet NJA 1977 s. 157 där en säsongsarbetare på en glassfabrik slapp samordning av arbetsskadeinkomst och sjukpenning eftersom det rörde sig om olika tidsperioder på året.

 

I sammanhanget kan noteras att sjuklön ska avräknas även om den utgår som en engångsersättning. Syftet med att i den delen göra avsteg från huvudregeln om ett tidssamband, torde vara den karaktär av försörjning över en längre tid som sjuklön utgör. I Bertil Bengtssons m.fl. kommentar till Skadeståndslagen anges att man i ett sådant fall tämligen lätt kan periodisera beloppet med hjälp av det antal dagar som förmånen avser.

 

I förevarande mål är det fråga om en tjänstepensionsförsäkring där premien betalats av den avlidnes arbetsgivare och som gäller till förmån för efterlevande sambo. En sådan försäkring medför normalt periodisk utbetalning. I detta fall föreligger emellertid det förhållandet att förmånstagaren har rätt att skjuta upp utbetalningen efter den inledande femårsperioden. Frågan är om den möjligheten förtar efterlevandepensionen karaktären av periodisk ersättning och därmed påverkar kravet på samordning mellan denna och utfallande skadestånd.

 

I brist på tydliga uttalanden vad som ska gälla när det föreligger bristande tidssamband, utöver vad som sägs att det i princip bör räcka med ett ungefärligt sådant samband, bör bestämmelserna i skadeståndslagen tolkas utifrån sitt syfte vilket enligt uttalanden i

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *