Intresset ljuger aldrig

Svensk Försäkring har haft svårt med ersättningsfrågan. För inte så länge sedan rekommenderade man medlemmarna att ensidigt införa ersättningsförbud för sakförmedling – ett initiativ av Sampogruppen, som med oro såg att mindre eller utländska aktörer genom fristående förmedling kunde hota etablerade bestånd hos dominerande aktörer.

Nu både vidgar och inskränker Svensk Försäkring området; till livförsäkringsförmedling men enbart oberoende sådan. Varför har Svensk Försäkring – av alla?! – intresse i kategoriseringen av förmedlarens tjänst? Och varför alls provision när man tidigare förordat att sådan inte bör utges i den av intressekonflikter betydligt mindre präglade sakförmedlingen? Och vilken kan vara den närmare förklaringen till att provisionsmodellen är ok om tjänsten inte är oberoende (av produktintresset)? Förenas här egenintresset och konsumentintresset utan konflikt? Eller talar egenintresset i konsumentintressets namn?

Den oberoende förmedlingen är den för konsumenten gynnsammaste i det att den ianspråktar hela förmedlarens kompetens och ställer den till en lekmans behov. Oberoende förmedling är entydigt i konsumentens intresse och mäts mot den för konsumentintresset gynnsammaste normen. Bedömningen är objektiv, oavsett formen för ersättning. Det är mer än troligt att den fåkunnige är mest gagnad av oberoendet. Gemene man kan inte förutsättas äga kompetens inom förmedlarens område. Gemene man kommer heller inte att betala arvode för förmedlingen. Gemene man kommer därför att hänvisas till förmedlare som är ombud. Dessa berövas förmedlarens oberoende, granskande och utväljande funktion. Gemene man kommer – om Norman med sällskap får sin vilja igenom – att få en sämre tjänst än de för vilken ersättningsformen är en icke-fråga – de högre segmenten i marknaden.

Den icke oberoende förmedlingen grundas på avtal med försäkringsgivare. Avtalsrelationer innebär krav om lojalitet. Lojalitetsbrott är avtalsbrott även om de sker med kundens bästa för ögonen. Förmedlarens lojalitet är därför i första hand riktad mot försäkringsgivaren. Det förvånar inte att Svensk Försäkring gärna ser att förmedling – särskilt i en flyttmarknad – grundas på avtalad lojalitet. Härigenom kan annars okontrollerbara marknadsrörelser hanteras. Begränsningarna i utrymmet för rekommendationer kan komma att bli av flera slag. T ex

att         flytt av försäkring inte får rekommenderas innan en viss tid har gått från anskaffningen, att         flytt inte får rekommenderas från avtalsparten till någon som inte är avtalspart, att         förmedling av konkurrerande produkt skall godkännas av avtalspart

Ett provisionsförbud vid oberoende förmedling är i direkt strid med konsumentintresset. De av förmedlarna som arbetar på segment i marknaden där formen för ersättning spelar roll för affärsutbytet (läs lägre segment) kommer att fråga hur långt de kan tillmötesgå kundintresset utan att riskera oberoende och de kommer att avskära sitt erbjudande innan gränsen. Om oberoendet förutsätter en presentation av fyra konkurrerande försäkringsavtal kommer sådana förmedlare att redovisa tre. Om det räcker med tre kommer förmedlaren att redovisa två osv. Förmedlare kommer att övergå från den typiserade oberoendebeteckningen (vartill sanktioner är knutna) till mer luftiga beskrivningar av sin tjänst såsom; fristående, hederlig, obunden, pålitlig etc. Konsumentens förvirring ökar och i tvister kommer även försäkringsgivarnas legitima intressen att vägas mot konsumentintresset. Förmedlare har skyldighet att eftersätta det egna intresset konsumentintresset om konflikt mellan dessa är för handen. Det är inte lika självklart att förmedlaren kan eftersätta försäkringsgivarens intressen i fall dessa är i konflikt med konsumentintresset.

Ett provisionsförbud mot enbart oberoende förmedling löser inga problem alls – den är ett hårt slag i luften och föranleder byte av affärsmodell till ett för konsumenten sämre erbjudande. Om rörliga ersättningar per definition skadar konsumenterna bör provisionsförbud införas för all distribution, såsom skett i Holland – med rejäla skador på marknaden som följd (ackvisitionen har övergått till anonym försäljning). Det är tvärtom snarare så att provision som ersättningsform är mer skadlig vid förmedling som inte är oberoende eftersom sådan innebär en intressekonflikt per definition mellan försäkringsgivaren som avtalspart och konsumenten som avnämare. Att Svensk Försäkring önskar bättre kontroll över distributionen är förståeligt. Att lagstiftaren delar uppfattningen är svårbegripligt. Att dessa påstår – och tror? – att konsumentintresset skulle gynnas av ordningen är obegripligt.

I vems intresse vill vi privilegiera den sämre tjänsten med en fördelaktigare finansiering?

per a Tydligheten om provisioner måste öka

Publicerad:2013-07-01 För att hantera intressekonflikter mellan försäkringsförmedlare och kunder ska förmedlaren ge kunden tydlig information om sin roll och om priset för förmedlingen. Även om antalet oberoende förmedlare är begränsat på den svenska marknaden så är det ur ett konsumentskyddsperspektiv särskilt viktigt att undvika intressekonflikter i de fallen. Provisionsersättning ska därför inte betalas till förmedlare vid oberoende rådgivning. En branschgemensam ståndpunkt beslutades vid förra veckans styrelsemöte i Svensk Försäkring.

Förmedling, dvs. rådgivning om, och försäljning av, försäkringar innebär risk för intressekonflikter mellan förmedlaren och kunden. Det kan t.ex. vara svårt för kunden att förstå vilket eller vilka försäkringsföretag som förmedlaren företräder när han eller hon ger råd om försäkringar. Dessa frågor debatteras intensivt på många håll. På EU-nivå har kommissionen föreslagit nya regler som ska stärka konsumentskyddet, t.ex. om ökad tydlighet om varje försäkringsförmedlares roll och om förbud att betala provisionsersättning till förmedlare som är oberoende på marknaden. I Sverige har Finansinspektionen nyligen föreslagit att så kallade up front-provisioner ska förbjudas.

För att stärka konsumenternas ställning har ett antal åtgärder beslutats på styrelsemötet i Svensk Försäkring. Styrelsen konstaterar att mångfalden och konkurrensen på distributionsmarknaden är i grund och botten positiv för konsumenterna. Och att det är viktigt att värna mångfalden samtidigt som intressekonflikterna vid distributionen måste hanteras.

– Klar och begriplig information till kunderna är en central åtgärd för att hantera intressekonflikter, säger Bengt-Åke Fagerman, styrelseordförande i Svensk Försäkring. I varje enskilt fall ska kunden informeras om vilket eller vilka försäkringsföretag som förmedlaren företräder, vem eller vilka som betalar provision eller annan ersättning till förmedlaren, samt priset på förmedlartjänsten.

För att säkra att den ökade transparensen får verkligt genomslag för kunderna underströk styrelsen att Finansinspektionen måste skärpa sin tillsyn över försäkringsdistributionen och noga övervaka att kunderna får den information som de är berättigade till. I förekommande fall måste inspektionen besluta om sanktioner.

För att ytterligare minska risken för intressekonflikter ställer sig Svensk Försäkrings styrelse bakom EU-kommissionens förslag om att provision inte ska betalas till förmedlare vid oberoende rådgivning.

– Frågan om intressekonflikter är en viktig fråga för branschen, säger Bengt-Åke Fagerman. Vi kommer att följa utvecklingen och fortsätta diskutera hur vi kan stärka konsumenternas ställning.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *