Flytträtten och rätten att träffa avtal

Rätten att träffa avtal

Frågan om en generell och obligatorisk flytträtt är befogad för all pensionsförsäkring måste utgå från en analys kring vilka inskränkningar i avtalsfriheten på försäkringsområdet som gynnar spararna. Vidare vad som krävs för att skydda de många som har ett legitimt intresse av att den aktuella produkten under givna förutsättningar ger en så god pension som möjligt. Ett centralt argument mot att införa tvingande bestämmelser om flytträtt har varit att det skulle innebär ett ingrepp i avtalsfriheten, inte minst om en sådan rätt skulle gälla även för redan ingångna avtal där flyttfrågan inte är reglerad i befintliga villkor. Det är en sak att öppna ett fönster för att åstadkomma en reglering av flytträtten i pågående avtal och en helt annan att via lagstiftning för framtiden omöjliggöra andra försäkringsvillkor än sådana med flytträtt.

 

Det är viktigt att pensionsmarknadens aktörer kan avtala sig till förutsebarhet i verksamheten. Att så kan ske ligger även i konsumentens intresse. Konsumenter som vill ingå i ett kollektiv som inte medger flytträtt eller medger sådan under bara vissa i avtalet angivna perioder eller på vissa villkor ska kunna träffa avtal om detta. Konsumenter som å andra sidan inte vill binda sig vid villkor som inskränker handlingsutrymmet och godtar den lägre avkastning som detta innebär ska även de få träffa avtal med motsvarande innehåll.  Det är mer än antagligt att båda önskemålen kommer att tillgodoses på marknaden. En retroaktiv flytträtt som övergår i en permanentad och indispositiv flytträtt – i likhet med den obligatoriska flytträtt som gäller för avtal tecknade den 1 juli 2007 och därefter – är ett felaktigt ingrepp i den princip om avtalsfrihet som generellt bör råda. Marknaden behöver alternativa sparformer och konsumenterna valfrihet. ”Nackdelar” måste kunna avtalas i  utbyte mot fördelar. En lång placeringshorisont hos pensionsförvaltaren ger möjlighet (men inte garanti) för ett bättre utbyte för pensionären. Rättsordningen bör naturligtvis stödja avtal som är i den högre pensionens intresse! Det är den förhandlingssvage som skyddas i det nuvarande systemet. Vem skyddas i framtidens system?


 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *