Flytträtt, incitament och marknad

Incitament och marknad

Säljarnas, rådgivarnas och förmedlarnas incitament är detsamma som incitamentet hos försäkringsgivarna. Vinstutdelande bolag önskar skapa ägarnytta och utformar sitt erbjudande efter en kalkyl som ger överskott till livbolagets aktieägare. Ömsesidiga bolag saknar annat intresse än ägarnas vilka tillika samtliga är sparare och den vinst som uppkommer när bolaget drivs enligt självkostnadsprincipen överförs över tiden till spararna. Baksidan är att alla kostnader också transporteras till spararna. Minskade kostnader i ömsesidig försäkring innebär högre pensioner. Minskade kostnader i vinstutdelande försäkring innebär högre vinst för ägarna. Flytträtten innebär ökade kostnader och fallande avkastning för ömsesidiga produkter, minskande avgifter och fallande vinster för de vinstutdelande bolagen. Krav på skalfördelar ökar och den kritiska massan för lönsamhet ökar.

 

Vid ömsesidig traditionell försäkring kommer spararna i såväl det avgivande som det mottagande företaget (om båda är ömsesidiga) att drabbas av ökade kostnader eller minskade intäkter jämfört med om flytten inte ägt rum. Förhållandet är närmast självklart, men ett moment tillkommer som gäller för enbart ömsesidig traditionell försäkring; kostnaden kommer att bäras av övriga sparare och inte av en ägare som kan baka in merkostnaderna i sin affärskalkyl. Spararna kan inte kompensera sig för merkostnaden och kommer därför att tvingas betala flyttoptionen genom lägre pensioner.

 

Höga provisioner avspeglar som regel höga avgifter. Logiskt är det lönsamheten mer än kategorin av aktör som bestämmer om försäkringsgivare, säljare, rådgivare, banker och försäkringsförmedlare väljer att öka sina intäkter på kundintressets bekostnad. Rådgivning som kopplas till ett eget produktintresse riskerar därvid att skada konsumentintresset i betydligt högre utsträckning än när förmedlingen sker av fristående försäkringsförmedlare.

Produktanknuten v/s fristående rådgivning

Risken att rådgivningen och aktiviteten att flytta försäkring utformas i enlighet med centrala instruktioner kopplade till ägarens budget mer än till kundnyttan är uppenbar. Redan i dag finns en aktör som gett ett generellt råd till sina kunder att byta från traditionell försäkring i det egna bolaget till fondförsäkring i det likaledes egna bolaget. Skälet var att traditionell försäkring visade sig komma att innebära alltför stor risk med alltför litet utbyte för ägaren. Att notera särskilt är att ett sådant generellt råd av en förmedlare i eget intresse utgör grund för sanktion. Lagstiftningen på området föreskriver att en kundrekommendation skall föregås av kartläggning av spararens individuella situation, riskpreferens och behov.  Här gavs en för kunden tvivelaktig rekommendationen i eget intresse, av rådgivare kopplade till produkten och på uppdrag av produktens ägare och det är väl ingen som tror att samma råd passade för alla de som ingick i kollektivet kunder? Det finns mer än goda skäl befara att samma slags rådgivning i eget intresse kan komma att forma flyttmarknaden. Problemet accentueras av förhållandet att tillsynen har svårt att fungera för all distribution. Enligt uppgift har mer än 10 miljarder kronor flyttats från traditionell försäkring med hög garanti till fondförsäkring genom den nämnda generella rekommendationen utan att tillsynsmyndigheten gjort ärende av saken.

 

Att notera är också att ersättningarna till förmedlare i dag baseras mindre på transaktion och mer på skötsel. Dessa kommer med stor sannolikhet att ersättas mer för vården av beståndet under fullmakt än själva flytten som deras råd föranlett till. Det finns dock en problematik som inkluderar de fristående förmedlarna. Dessa har som tidigare nämnts en skyldighet att se enbart till den enskilde uppdragsgivaren och ömsesidig traditionell försäkring har som en gemensam förutsättning för alla sparare att de mångas intresse har företräde framför det enskilda intresset.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *