En förändrad pensionsmarknad

Pågående förändringar av marknaden för personförsäkring

Sedan drygt 20 år pågår en omvandling av pensionsmarknaden som berör både aktörer, produkter och distribution. Kartan ritas om löpande och i snabb takt. Durationen som är så viktig för pensionerna har förkortats och kommer att drabbas än mer av flyttmarknaden, vilket är problematiskt i det att en värdeskapande faktor i pensionsförvaltning är möjligheten till en långsiktig investerinshorisont. Nya erbjudanden från nya aktörer förs till marknaden i en strid ström, högkostnadsprodukter som flertalet av kunderna inte förstår är legio och säljs i vissa fall utan urskillning.

 

Svensk pensionsmarknad är i hög grad försäkrad. Historiskt har pensionskapital skapats genom ackvisition eller kollektivavtal. Ackvirerad pensionsförsäkring var och är som regel individualiserad och föregås ofta av rådgivning/försäljning. Kollektivavtalad var och är däremot i hög grad standardiserad och inkluderar som regel inte rådgivning. På senare tid har ackvisition via internet vunnit mark, affärsmodellen har betydande potential men är fortfarande ett fenomen i marginalen. På sikt kan dock förväntas att alltfler försäkringsavtal kommer att träffas på distans och föregås av ingen rådgivning eller maskinell interaktiv sådan.

 

Det har också skett och sker en pågående övergång från förmånsbestämd pension (pensionären vet vad han/hon får, arbetsgivaren vet ej vad det kostar) till premiebestämd pension (arbetsgivaren vet vad det kostar, pensionären vet ej vad han/hon får). Pensionerna har blivit finansmarknadsbestämda, därmed osäkrare – ett förhållande som objektivt har ökat behovet av rådgivning.

 

Bankerna som nästan inte fanns på marknaden för 20 år sedan äger nu försäkringsbolag och distribuerar majoriteten av premierna på konsumentmarknaden. De bankägda försäkringsbolagen har tillgång till distribution via bankens kontorsnät och vinner marknad även i de högre med rådgivningsintesiva segmenten. Bankerna ackvirerar på relativt kort tid dryga 45 procent av premierna och de bankägda försäkringsbolagen förvaltar redan omkring 20 procent av kapitalet. Tillväxten inom försäkring sker således inom banksfären.

 

Kollektivavtalade planer övergår i ökande utsträckning från monopolförvaltning till upphandling på marknaden.

 

Konkurrensen har skapat stora marknadsförskjutningar. Marknadsledande bolag i vad avser volym har fått se sin andel minska från uppemot 35 procent, till 21 procent under mindre än en tjugoårsperiod.

 

Utländska försäkringsbolag har etablerat sig även inom tjänstepensionsområdet. Försäkringsförmedlarna dominerar distributionen vid sidan om kollektivavtalen, främst inom mellan- och högre marknadssegment.

 

Försäkringsprodukter som allokerar finansiell risk på spararna svarar för en allt större del av pensionssparandet. Pensionerna är finansmarknadsbestämda även på individuell nivå i allt ökande grad.

 

Som följd av övergången till finansmarknadsbestämda pensioner bör noteras det ökande antalet produkter som inte tar risk. ”Moderna” försäkringar i motsats till ömsesidig traditionell försäkring allokerar både finansiella och biometriska risker på spararen. Exempel på sådana försäkringsformer är fondförsäkringen och depåförsäkringen. Dessa lämnar som regel inga garantier på försäkringsnivå (på fondnivå kan sådana förekomma men utgör då förpliktelse för fondbolaget, inte försäkringsgivaren), och grundas på en kalkyl som inkluderar vinst för både försäkringsgivaren, fondbolag eller kapitalförvaltare.  De nya produkterna är som regel dyrare än ömsesidig traditionell pensionsförsäkring och fordrar därför, allt annat lika, ett högre risktagande för att ge samma utbyte.

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *