Argument mot flytträtt – vilket kapital tillhör kunden?

Svårigheter att beräkna flyttbart värde och självkostnad för flytt

Vilket värde som faktiskt tillhör kunden är en komplicerad fråga för ömsesidig traditionell livförsäkring och problematiken illustrerar väl att frågan här gäller en form av försäkring som inte tillämpar raka rör mellan insats, värdetillväxt och förmån vid varje tidpunkt. Vad försäkringsbolaget lovat är ett försäkringsbelopp, inte ett visst kapital. Att de utlovade försäkringsbeloppen förutsätter ett visst försäkringskapital och avkastningen på detta är en sak för sig. Pensionslöftet innebär inte en förpliktelse att hålla ett visst kapital för den försäkrades räkning. Det är också så att kapitalet kan variera betydligt under försäkringsavtalstiden utan att därför det avtalade försäkringsbeloppet påverkas. Det pensionskapital som redovisas genom pensionsbeskeden är av prognoskaraktär.

 

I praktiken låter det sig inte göras att fastställa flyttavgifterna på annat sätt än som schablon. Att en sådan ofullständigt återger den faktiska flyttkostnaden ligger i sakens natur. Förhållandet gör att försäkringstagare eller den som har ett intresse av försäkringstagarens kapital kan låta beräkna om schablonen ger arbitrage i det enskilda fallet. Det arbitrage som kommer att uppkomma blir åtkomligt genom flytträtten och drabbar kollektivet, dvs övriga sparare får finansiera beslut som skadar dem.

Det har i remissarbetet föreslagits att den som flyttar t om skall få med sig ”sin” andel av den kollektiva konsolideringen (ofördelade överskott). Den som flyttar representerar ju inte längre någon risk för kollektivet och den andel av de kollektiva överskotten som belöpte på det flyttande kapitalet tjänar inte längre sitt syfte, varför värdet borde tillföras flyttkapitalet. Om värdet bestäms så innebär det att den som flyttar får mer än den som är kvar, något som i sig utgör arbitrage och anledning till flytt, vilket är ett ytterligare exempel på att flytträtten för in intressemotsättningar i kollektivet.

 

Fördelningsprinciper vid temporära underskott i systemet

Ambitionen inom ömsesidig försäkring är att fördela överskotten rättvist genom att öka försäkringsutbetalningarna i takt med att avkastning uppkommer men under perioder när avkastningen är negativ kan det uppkomma underskott i den kollektiva konsolideringen. Sker så kan det visa sig att förmånstagare/pensionär får uppbära förmåner som pensionsförmögenheten uthålligt inte medger. Sådan skevdelning har skett och kan pågå under som längst 36 månader, alltså en avsevärd tid. Att flytträtt skulle kunna åberopas av den som subventionerats av kollektivet under en period av underkonsolidering framstår på många sätt som stötande. Det är heller inte förenligt med rationaliteten för försäkringsformen att individualisera de kollektiva momenten för att anpassa produkten till flytträtten.

 


 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *