Argument mot flytträtt – moturval

Moturval

Moturval – en styggelse i försäkringssammanhang – äventyrar bedömningen och därmed prissättningen av den risk ett försäkringsåtagande innebär. Moturvalet kan vara av olika slag och skiftar med typ av försäkring men innebär att försäkringstagaren kan påverka utfallet av försäkringen på ett sådant sätt att förutsättningen för den förändras eller upphävs.  

 

Livförsäkringsverksamhet behöver kunna avtala en överblickbar, kalkylerbar, därmed fungerande riskdelning och tillräckligt lång placeringshorisont för att kunna både ställa ut finansiella garantier och ta risk. Långa avtal är en förutsättning för att försäkringstagaren ska kunna erhålla ett långsiktigt och bärkraftigt skydd och för att kollektivet skall kunna få stabila förutsättningar att kunna planera verksamheten så att garantierna kan uppfyllas och överskott skapas.

 

Utökade möjligheter till flytt kan innebära ett moturval för försäkringsföretag som har såväl äldre som nyare bestånd av försäkringar. Försäkringarna tecknas i perioder med olika ränteläge och får därför antaganderäntor som skiljer sig åt för samma garanterade försäkringsbelopp. Det yngre beståndet försäkringar har som regel ett lägre ränteantagande eftersom de allmänna räntenivåerna har fallit under senare år. De får därför ett lägre försäkringsbelopp garanterat för samma premie jämfört äldre försäkringsavtal (som har ett högre ränteantagande). Med eller utan flytträtt kommer transfereringar/subventioner att förekomma i beståndet av försäkringar. Enbart förhållandet att olika ränteantaganden används vid fastställandet av försäkringsförmånerna innebär att olika kapital är avsatt för samma pensionsförmån. Olikheterna ligger i produktens natur och är en följd av över tiden varierande antaganden som beror på förändrad livslängd och förändrade räntenivåer. Att ordningen är kollektiv har avgörande betydelse. Förhållandet kan dock verka flyttdrivande.

 

Försäkringstagare med låga garantiräntor kan förväntas välja att flytta i högre utsträckning än försäkringstagare som träffade sina försäkringsavtal när räntenivåerna var högre, särskilt gäller detta om räntenivåerna har stigit och en mottagande försäkringsgivare kan erbjuda förmåner som grundas i en högre antaganderänta. Men även försäkringar med högre antaganderäntor kan vilja flytta trots att de inte kommer att få samma förmåner garanterade som de har i bolaget de lämnar. Detta beror på att äldre försäkringar har upparbetade överskott som försäkringstagarna kan önska garanterade, vilket skulle kunna verka flyttdrivande. På sikt skulle en sådan utveckling innebära att vissa försäkringsföretag har stora kollektiv med höga garantiräntor som får svårt att uppfylla sina åtaganden på grund av att överskottsmedlen är otillräckliga för att företaget ska kunna placera på ett sätt som möjliggör den högre avkastning som åtagandet förutsätter. Moturvalet som uppkommer vid flytträtt pga förmåner bestämda efter olika ränteantaganden och önskan hos enskilda att omvandla överskott till garanti är ett faktiskt och nog hittills ett underskattat problem.


 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *