Flytträtt och pensionsförsäkring – en självklarhet?

Det senaste decenniet har betecknats som ”A Perfect Pension Storm”. Länder har bekymmer med att att infria sina pensionslöften. Drastiska åtgärder vidtas. Pensionsåldrarna höjs. Pensionsförmånerna reduceras. Europas befolkning grånar och en ökande andel av medborgarna har behov av såväl pension som mer hälsovård. En åtgärd inom EU har varit att söka öka arbetsmarknadens andel av de totala pensionerna. Genom att flytta en större del av pensionerna till arbetsmarknaden, fondera för dem, ta risk i förvaltningarna och därigenom nå real avkastning räknar man med att kunna ge medborgarna godtagbara pensioner utan kostnadsökningar. Den antagna överavkastningen skulle kompensera för ökad livslängd. De senaste 10 åren har dock jävat ambitionen som följd av att kapitalmarknaderna inte belönat finansiell risk.

 

Från att ha gett ett positivt utfall till stabila premier under lång tid har fonderade pensioner under det senaste decenniet kommit att vålla ökade kostnader utan ett bättre utfall för pensionerna. Detta har i sin tur medfört en övergång till pensioner som är mer riskabla för pensionärerna. Det är många faktorer som bidragit till utvecklingen, bl a

 

·      Ökande medellivslängd, som inte visar tecken på att avta

 

·      Bristen på finansiella tillgångar som motsvarar/immuniserar gjorda pensionslöften

 

·      Fallande räntor, ökande omplaceringsrisk för gamla åtaganden

 

·      Osäkrare avkastning på en mer volatil finansmarknad 

 

·      Ökade regelkrav

 

·      Ökade kapitalkrav

 

Faktorerna ovan har medfört stigande samtidigt mer varierande kostnader för samma pensionsförmån eller minskande pensioner eller bådadera. Det är idag nästan dubbelt så dyrt att garantera anställd en viss pensionsnivå relativt lönen idag, jämfört för 15 år sedan.

 

Flytträtten för pensionskapital har förespråkats utan att uppmärksamma de mycket allvarliga konsekvenser som en sådan har för sparare i ömsesidig traditionell pensionsförsäkring. Och det gäller konsekvenser som inte går att lösa eller undvika på ett både förutsebart och rättvist sätt.

 

Debatten om flytträtt av pensionsförsäkringar bör ha gett allmänheten intrycket att problemet ytterst rör en konflikt mellan de gamla försäkringsbolagens makt och egenintresse på bekostnad av den enskilde spararens maktlöshet och önskan att bli juste behandlad. Riktigt så enkel är inte verkligheten. Jag som sparare kan på goda grunder önska en försäkring som inte medger flytträtt. Det är dags att nyansera problemformuleringen genom att belysa några aspekter av lagstadgad, tvingande och generell flytträtt som fått en underordnad roll vid bedömningen av om obligatorisk flytträtt alltid är till nytta för alla konsumenter.

 

Den begränsade flytträtt som infördes 2007 var ogenomtänkt och bör ha skadat spararna som kollektiv, men hittills i begränsad utsträckning. Om en tvingande flytträtt införs för det större historiska kapitalet ökar paradoxalt nog särbehandlingen av spararna och därmed magnituden av ett problem som idag är relativt litet. Pensionssystemet behöver regler som gynnar värdeskapande på lång sikt, inte regler som ökar kortsiktigheten och skapar obalanser och värdeöverföringar som skadar utfallet i sparandet, därmed spararna.

 

Mer om flytträtt och konsumentintresse i kommande bloggar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *