Svenskt Näringsliv ./. SPP Liv

DOMSLUT

 

Ideella föreningen Svenskt Näringsliv med firma Svenskt Näringsliv, Svenskt Näringsliv Service AB och Näringslivets hus i Stockholm Handelsbolag ska solidariskt ersätta SPP Livförsäkring AB dess rättegångskostnad med 10 440 000 kr, varav 9 750 000 kr avser ombudsarvode. På beloppet 10 440 000 kr ska betalas ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) från denna dag tills betalning sker.

 

 

DOMSKÄL

 

Som parterna har lagt upp sin talan har tingsrätten att pröva frågan om det föreligger en avtalsenlig förpliktelse för SPP Livförsäkring enligt försäkringsavtalen att följa Alectas beslut om värdesäkring och utge sådan ersättning, oberoende av utvecklingen av SPP Livförsäkrings försäkringskapital och solvens; något som Svenskt Näringsliv påstått men SPP Livförsäkring förnekat. Tingsrätten prövar först denna för den fortsatta prövningen helt avgörande frågan. Skulle svaret bli nekande ska käromålet redan på den grunden ogillas och någon fortsatt prövning ska då inte ske. Svenskt Näringsliv har bevisbördan för detta sitt påstående.

 

Det är ostridigt att det inte finns någon uttrycklig bestämmelse i försäkringsavtalen eller andra handlingar som presenterats inför tingsrätten som anger att SPP Livförsäkring haft en sådan absolut skyldighet som Svenskt Näringsliv påstått, alldeles oberoende av den ekonomiska situationen i bolaget. Innehållet i försäkringsavtalen som är föremål för tingsrättens prövning talar istället för motsatsen, dvs. att återbäring förutsätter överskott i försäkringsverksamheten. Det anges där uttryckligen hur försäkringsbolaget ska förfara med återbäring av överskott i verksamheten. Sådan ska bl.a. utgå som tillägg till pension för att bereda kompensation för levnadskostnadsstegring, och utbetalas till pensionären jämsides med pensionen. Lydelsen är inte endast ett bevisfaktum bland andra utan ger underlag för en presumtion, som i och för sig är öppen för motbevisning.

 

Tingsrätten tar vid tolkningen sin utgångspunkt i lydelsen innebärande att det krävs överskott i försäkringsverksamheten för att beslut om återbäring ska kunna tas i form av värdesäkring av pensionstillägg och uppräkning av fribrev.

 

SPP Livsförsäkrings påstådda finansiella situation under de i målet aktuella åren har inte ifrågasatts av Svenskt Näringsliv. Enligt SPP Livförsäkring fanns det då grundat på den finansiella situationen inte något överskott i försäkringsverksamheten att användas för återbäring i form av värdesäkring av pensionstillägg eller fribrevsuppräkningar; något som stöds av flera vittnen däribland förhöret med Carl-Johan Tibblin.

 

Svenskt Näringsliv bygger som framgått ovan sin talan på att det inte spelar någon roll för återbäringen om överskott i försäkringsverksamheten förelegat eftersom det är en avtalsenlig förpliktelse för SPP Livförsäkring enligt försäkringsavtalen att följa Alectas beslut om värdesäkring och utge sådan ersättning, oberoende av utvecklingen av SPP Livförsäkrings försäkringskapital och solvens. Svenskt Näringsliv har gjort gällande att detta var den gemensamma partsavsikten vid avtalens ingående, vilket när det gäller försäkringsavtalen med Alecta får förmodas ta sikte på innehållet vid tidpunkten för beståndsöverlåtelsen. En gemensam partsavsikt är ett tolkningsdatum av än högre rangordning än lydelsen, i den mån den kan bevisas. Att parterna gemensamt åsyftat det som Svenskt Näringsliv gör gällande måste alltså gå att fastställa. Svenskt Näringsliv har emellertid inte förmått konkretisera eller precisera hur, var och när en sådan partsvilja i så fall kom till uttryck. Bevisfakta som i någon avgörande grad talar för att det skulle ha förhållit sig på det viset saknas. Att det varit en slags underförstådd självklarhet, vilket framkommit i några av de vittnesförhör, bl.a. med Holger Eriksson, f.d. ordförande PTK, som hållits, är inte tillräcklig bevisning. Däremot finns det got om bevisfakta som talar för motsatsen, vilka redovisas i det följande.

 

Överstyrelsen i Alecta utses till hälften av arbetstagarsidan och till hälften av arbetsgivarsidan. Försäkringsbolaget kontrolleras alltså bl.a. av Svenskt Näringsliv. Av en rapport från Alectas styrelses arbetsgrupp den 14 juni 1996 rörande översynen av Alectas  organisation framgår bl.a. att arbetsgruppen förordar att segmenten 5-6 i moderbolagets affär bolagiseras och läggs i ett särskilt aktiebolag. I rapporten konstateras uttryckligen att med den föreslagna uppdelningen torde konsolideringspolicyn i moderbolaget i själva verket bli starkt påverkad av kollektivavtalsparterna SAF och PTK medan konsolideringspolicyn i det nya bolaget på sikt kommer att få anpassas till marknadens krav och behov. Svenskt Näringsliv var alltså medveten om att uppdelningen, som Svenskt Näringsliv självt tog initiativ och var drivande till, kunde leda till att olika beslut kom att fattas.

 

Enligt Bo Eklöf, f.d. VD och styrelseledamot i Alecta och styrelseledamot i SPP Livförsäkring, som aktivt deltog i beståndsöverlåtelsen, förutsätter återbäring överskott i försäkringsverksamheten. Han har vidare sagt att det inte finns någon förpliktelse för SPP Livförsäkrings styrelse att fatta vissa givna beslut rörande sitt eventuella överskott i försäkringsverksamheten. Istället har han vittnat om att det är respektive bolags styrelses sak att avgöra vad som ska ske med överskott i bolagets verksamhet. Han har även förklarat att detta var en princip som han drev hårt vid beståndsöverlåtelsen. Detta är också något som för tingsrätten framstår som en självklarhet med hänsyn till de solvenskrav som enligt lag gäller för bedrivande av försäkringsrörelse.

 

Att partsavsikten skulle ha varit den som Svenskt Näringsliv påstår motsägs också av att det var Svenskt Näringsliv självt som tog initiativ till och stod bakom upplägget att bilda SPP Livförsäkring, frikoppla det från Alecta och låta bolaget verka fritt på den konkurrensutsatta försäkringsmarknaden. Såväl Jan-Peter Duker, f.d. vice VD i Svenskt Näringsliv, som Bo Eklöf har också vittnat om att man ville skapa en fullständig ”brandvägg” mellan de två försäkringsbolagen.

 

I ansökan till Finansinspektionen om tillstånd att verkställa beståndsöverlåtelseavtalet den 10 oktober 1996 upplyses Finansinspektionen om att de begränsningar som förelåg i Alectas försäkringssystemet medförde att såväl Alecta som SPP Livförsäkring under övergångsperioden har att tillämpa identiska grunder och återbäringsbeslut såvitt avser det överförda beståndet och att beståndsöverlåtelsen övergångsvis, i väntan på ett nytt försäkringssystem, inte blev definitiv.

 

Av ett uppdragsavtal mellan Alecta och SPP Livförsäkring den 23 april 1999 framgår att Alecta och SPP Livförsäkring överenskommer att all datahantering avseende det överförda försäkringsbeståndet övergångsvis ska ske i Alectas försäkringssystem samt att denna ska upphöra vid den tidpunkt då SPP Livförsäkring förfogar över ett eget försäkringssystem för det överförda försäkringsbeståndet. Vidare framgår det av avtalet att SPP Livförsäkring förbinder sig under den tidsperiod då parterna tillämpar gemensam datahantering att för det bestånd som överförts från Alecta tillämpa identiska försäkringsvillkor och försäkringstekniska grunder som Alecta tillämpar samt följa de återbäringsbeslut som fattas för Alectas försäkringsbestånd.

 

Det kan alltså konstateras utifrån den framlagda utredningen att det i praktiken inte skedde någon uppdelning av tillgångar inledningsvis då det var gemensam förvaltning och administration. Fram till den 1 januari 2003, då SPP Livförsäkring fick ett eget försäkringssystem, var SPP Livförsäkring alltså i avtal gentemot Alecta förpliktad att fatta samma beslut rörande återbäring och att tillämpa samma grunder och försäkringsvillkor som Alecta. Det är heller inte något anmärkningsvärt med hänsyn till att försäkringskapitalet under denna period förvaltades gemensamt. Parterna hade alltså uttryckligen reglerat frågan under övergångsperioden. Om det hade varit ett villkor som skulle gälla även efter det att beståndsöverlåtelsen gjordes definitiv skulle det naturligtvis ha uttryckts; något som motsatsvis talar för att det inte varit parternas avsikt. För detta talar också de uppgifter som Gunnar Brännstam, f.d. chefsaktuarie i SPP Livförsäkring, lämnat i sitt vittnesmål. Enligt honom skulle en skyldighet för SPP Livförsäkring att följa Alectas styrelses beslut lett till ett mycket högre skuldvärde I SPP Livförsäkring, vilket i sin tur krävt högre försäkringstekniska avsättningar och därmed en betydligt större överföring av kapital från Alecta till SPP Livförsäkring i samband med beståndsöverlåtelsen för uppfyllande av solvenskraven.

 

Det har allmänt sett framhållits att det varit en intention från arbetsmarknadens parter att värdesäkring av pensioner ska ske, men att det inte varit något bindande åtagande. Svenskt Näringsliv har själva konstaterat att ansvaret för att så sker ytterst ligger på arbetsgivaren; något som även den särskilda värdesäkringsfond som inrättats av arbetsmarknadens parter talar för.

 

Det kan också framhållas att det på Alectas egen hemsida under rubriken ”Högre risk – grunden för värdesäkring” framgår bl.a. att värdesäkring inte står inskriven i ITPavtalet utan att det är avtalsparterna som gett Alecta i uppgift att leverera den ”om Alectas ekonomiska situation så medger”. Där framgår också att för att så ska kunna ske placeras en del av Alectas förvaltade kapital till högre risk, som normalt ger en högre avkastning vilken används till värdesäkring. Det framgår vidare att det enligt Alecta föreligger ett verkligt överskott först när den så kallade kollektiva konsolideringen, dvs. förhållandet mellan tillgångar och åtaganden, ligger över 155 procent. I detta sammanhang kan nämnas att Alecta vissa år varken haft överskottsmedel i den egna verksamheten eller fått godkännande att använda medel ur återbäringsfonden varför någon värdesäkring då inte kunnat göras grundat på den ekonomiska situationen. Det gällde i vart fall beträffande fribreven 2009. Enligt tingsrätten visar detta även på det orimliga i att det skulle föreligga en partsavsikt med sådant innehåll som Svenskt Näringsliv påstått i förhållande till SPP Livförsäkring.

 

Sammanfattningsvis har Svenskt Näringsliv inte uppfyllt sin bevisbörda rörande påståendet om att SPP Livförsäkring haft en avtalsrättslig förpliktelse att följa Alectas beslut i nu aktuellt avseende oberoende av den egna ekonomiska situationen. Käromålet ska därmed ogillas redan på denna grund.

 

Vid denna utgång ska Svenskt Näringsliv ersätta SPP Livförsäkring dess rättegångskostnad. Beloppet är inte tvistigt.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *