HFD: SINK-beskattning av privat pensionsförsäkring och IPS

Utbetalning från privat pensionsförsäkring och eget IPS-sparande — tillämpning av skatteavtalet med Storbritannien och Nordirland

Högsta Förvaltningsdomstolen (HDF) anser att utbetalningar från pensionsförsäkring och individuellt pensionssparande (IPS) ska anses som livränta när det brittiska skatteavtalets artikel 18 ska tillämpas. Detta innebär att Sverige inte förhindras att beskatta utbetalningarna enligt SINK. Det brittiska skatteavtalet begränsar dock svensk beskattning till 80 procent av utbetalningarna.

X har flyttat ut till Storbritannien och är därefter begränsat skattskyldig. Han har hemvist i Storbritannien enligt skatteavtalets artikel 4. Skatteverket har beslutat att skatteavdrag ska göras enligt lagen om särskild inkomstskatt (SINK) med 25 % på ett underlag motsvarande 80 procent av ersättningen som betalas ut från pensionsförsäkring samt enligt samma lag med 25 procent på ett underlag motsvarande 80 % av ersättningen som betalas ut från IPS.   Skatteverket har ansett att utbetalningarna är skattepliktiga enligt SINK samt att skatteavtalet mellan Sverige och Storbritannien samt Nordirland ger Sverige rätt att beskatta dessa med begränsning till 80 procent. Enligt skatteavtalet får pensioner på grund av tidigare anställning och livränta som betalas från Sverige till mottagare i Storbritannien beskattas här i landet. Innan skatten beräknas ska Sverige reducera inkomsten med en femtedel. I skatteavtalet finns definitionen av vad som avses med uttrycket livränta. Här framgår att med livränta förstås ett fastställt belopp, som betalas ut periodiskt på fastställda tider under en persons livstid eller annan angiven eller fastställbar tidsperiod och som utgår på grund av förpliktelse att verkställa dessa utbetalningar som ersättning för däremot fullt svarande vederlag i penningar eller penningars värde.   HFD anser det vara klart att utbetalningarna görs periodiskt på fastställda tider. För såväl pensionsförsäkringen som det individuella pensionssparandet görs utbetalningarna pga. av sådana förpliktelser som förutsätts i definitionen av livränta.   Pensionsförsäkringen består dels av ett visst bestämt belopp som beräknats inför det första utbetalningstillfället (garanterad pension), dels ett belopp som beräknats en gång per år och är beroende av värdeförändringar inom försäkringssystemet (ej garanterad återbäring). När det gäller det individuella pensionssparandet framgår bl.a. att utbetalningarna från det sparandet kan variera från månad till månad beroende på hur sparmedlen placerats och hur värdet av placeringarna förändrats.   HFD menar att uttrycket ”fastställt belopp” i skatteavtalet, vilket motsvarar ”stated sum” i den engelska språkversionen, inte ska ges en så snäv tolkning att endast periodiska utbetalningar som beloppsmässigt bestämts vid ett enda tillfälle kan omfattas.   HFD anser att grunderna för beräkningarna av utbetalningarna bestämda. Det gäller för såväl utbetalningar från pensionsförsäkringen som från IPS. Beräkningarna görs med utgångspunkt från vissa tillgångars värde vid närmare angivna tidpunkter. Variationen i storleken av utbetalningarna efter det första utbetalningstillfället beror således på värdeförändringar som ligger utanför parternas kontroll och bör inte medföra annat än att beloppen ska anses fastställda i skatteavtalets mening.

  Skatteverkets kommentar: HFD:s avgörande har stor betydelse för när skatteavtal ska tillämpas och det är fråga om utbetalning från pensionsförsäkring eller IPS. Detta pga. att de flesta skatteavtalen innehåller motsvarande reglering och definition av begreppet livränta i inkomstartikeln som behandlar pensioner. Begränsningen i det brittiska skatteavtalet, som innebär att en femtedel ska undantas från beskattning, är dock mindre vanlig.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *