Avtalspensionsträsket

Avtalspensionsproblem

De avdragsregler som nu gäller infördes 1998. Det finns huvudsakligen två regler som bestämmer avdragsrätten; kompletterings respektive huvudregeln. Den senare är en schablon som medger arbetsgivarens avdrag med visst belopp per år under det att kompletteringsregeln – som namnet antyder – är avsett att klara pensionsutfästelser som fordrar premier utöver schablonen. Båda reglerna förutsätter en pågående anställning och förekomsten av ett löneunderlag, det senare kan utgöras av årets eller föregående års pensionsgrundande inkomst. Därutöver finns en regel som medger avdragsrätt enligt allmän pensionsplan, realiter vid sk avtalspensionering. Byte av tryggandeform avdragsprövas ej i likhet med kostnader för indexering eller ytterligare avsättningar som beror på grundränteförändringar.

Kammarrätten i Göteborg avgjorde 2007 ett mål som gällde frågan om avdrag för kostnader för avtalspension vid premiebestämd pension i övrigt (mål nr 2947-06). Saken gällde en arbetsgivare som hade kommit överens med en anställd om att anställningen skulle upphöra för pensionering. Om sådan överenskommelse kan ske inom ramen för allmän pensionsplan gäller inte föreskriften i de kvalitativa kriterierna för p-försäkring att utbetalningen skall pågå minst i tre år (om utbetalningen upphör vid 65 års ålder). En försäkring med kortare utbetalningstid kan tecknas. I förevarande fall hade arbetsgivaren dessutom avsatt ytterligare premier för tiden efter 65 år, denna  del av åtagandet var premiebestämt och medförde att pensionsnivån kom att överstiga ITP-planen (som är normerande för avdragsrätten i detta särskilda fall). Den anställde skulle komma att få en förmånsbestämd pensionsnivå i paritet med allmän pensionsplan från pensioneringen till 65 års ålder och därefter en premiebestämd pensionsnivå som översteg ITP. Skatteverket nekade avdragsrätt och ville därutöver att den anställde skulle beskattas för pensionspremien som avsåg tiden före 65 års ålder, en milt sagt drakonisk effekt som kom ovanpå den minskning av inkomsten som upphörandet av anställning föranledde. Som skäl för sin uppfattning anför Skatteverket att pensionsåtagandet i sin helhet måste de uppfylla de skatterättsliga kraven på allmän pensionsplan. Skatteverket menar att parterna avtalat om en förtida pensionsavgång som består av två delar; dels temporär pension till fyllda 65 år, dels livsvarig sådan från 65 års ålder. Vid bedömningen skall de båda komponenterna läggas samman med krav att hela åtagandet skall rymmas inom allmän pensionsplan. Eftersom den premiebestämda delen av åtagandet (efter 65 och livsvarigt) överstiger allmän pensionsplan (ITP avd 2) blockeras avdragsrätten för den del som ryms inom sagda plan. Skatteverket anför även att förhållandet att en del av det aktuella åtagandet är premiebestämt under det att ITP-planen är förmånsbestämd. Vilken betydelse förhållandet har framgår ej. Det framgår ej heller om Skatteverket anser att försäkringen för det temporära åtagandet inte är av skattekategori p, något som kan hävdas om åtagandet inte ingår i allmän pensionsplan. Remediet att beskatta försäkringspremien har då skäl för sig.

Kammarrätten anger som huvudregel att pensioner skall beskattas som inkomst av tjänst. Arbetsgivares utgifter för att trygga pension skall dock ej enligt uttryckligt stadgande tas upp till beskattning hos förmånstagaren/den anställde. Sedan skriver Kammarrätten ”Premie för pensionsförsäkring är en utgift enligt 28 kap. 3 § IL i den utsträckning som arbetsgivarens medges avdrag enligt 5-18 §§ samma kapitel.” Kammarrättens ståndpunkt kan uppfattas som att en betalning av premie utöver avdragsramarna skulle föranleda till beskattning, detta utöver konsekvensen att inte medge premiebetalaren avdrag. En sådan tolkning är långtgående och knappast förenlig med ordalydelsen av lagtexten som säger att ”arbetsgivarens utgifter enligt 28 kap. 3 § för att trygga pension ska inte tas upp hos arbetstagaren”. Här sägs enbart att arbetsgivaren skall ha haft utgifter, inte att dessa skall ha varit avdragsgilla. Rätten övergår därefter till att ingå i bedömningen av om de kvalitativa kriterierna för försäkring av skattekategori p (pensionsförsäkring) är uppfyllda. Konstaterar därvid rätten att i vad avser kvalitativa kriterier en försäkring som betalas ut under kortare tid än 3 år ej regleras genom IL utan i tillämplig allmän pensionsplan. Om pensionen är ålderspension enligt den allmänna pensionsplanen uppfyller den även IL:s krav. Frågan blir om den aktuella pensionsutfästelsen ryms inom ITP-planen. Här noterar rätten att den försäkrade erhåller dels förmånsbaserad ålderspension till 65 års ålder och premiebaserad pension därefter. Den sammanlagda pensionen överstiger ITP-planens förmåner. Med hänvisning till RÅ 1996 ref 33 (tiotaggarmålet) menar rätten – trots avfattningen ”pensionsutfästelser som ryms inom” i IL – att bedömningen skall avse pensionsåtagandet i dess helhet och skriver ”Detta innebär enligt Kammarrättens mening att arbetsgivarens samtliga utfästelser måste rymmas inom vad som enligt allmän pensionsplan är sedvanligt för att de ska utgöra allmän pensionsplan enligt ryms-inom-regeln. Härav följer att den temporära ålderspensionen inte ryms inom allmän pensionsplan eftersom den livsvariga pensionsutfästelsen inte ryms inom densamma. Detta medför att den av arbetsgivaren betalade försäkringen för temporär ålderspension inte är en pensionsförsäkring i den mening som avses i 58 kap. IL. Försäkringen är därför en förmån för vilken XX skall beskattas.”

Enligt uppgift tillämpar Skatteverket nu rättsfallet även på avtalspensioner som kombineras med otryggad direktpensionsutfästelse.

De kvalitativa reglerna i IL har en underlighet inbyggd som utgör en kontraproduktiv effekt på avtalspensioneringarna; de som är närmast pensionsåldern och därmed i störst behov av erbjudandet har svårast att få försäkring pga kravet om minst 3 års utbetalning under det att för yngre anställda försäkring kan tecknas utan problem.

Avdragsreglerna infördes bl a för att underlätta avtalspensionering och kompletteringsregeln kalibrerades just med tanke på att medge avtalspension även av anställda som hade mer pensionskapital än ITP-planen gav (något som gällde för flertalet av de som tillämpade alternativ ITP vid slutet av 90-talet). Vid avräkningen av intjänade förmåner separerades förmåner före 65 från sådana som skulle falla ut efter 65 år, just för att medge avdragsrätt för både förmåns- och premiebestämd pension. Det är märkligt att domstolarna därefter, trots lagstiftarens ansträngning, väljer att tolka bestämmelserna så att den minst önskade effekten uppnås. Pensionsålderssänkningen skedde inom planen, ordinarie pension var av annat slag – sakliga skäl saknas helt att underkänna ordningen med så ingripande följder. En ordinär löntagare straffbeskattas för ett jättebelopp denne inte tagit emot, utan motsvarande skattekraft och som man inte heller kan tillgodogöra sig, den berörde berövas sin pension samtidigt som anställningen upphör. Hur illa kan en dom tillåtas slå i en fiskal kultur utan hämningar?

Frågan är om avtalspension med avdragsrätt i något fall kan ske för anställda som är mer än 62 år om t ex utländsk pensionsrätt finns eller alternativ ITP tillämpats någon gång under den yrkesverksamma tiden eller tid som frikrets varit för handen?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *