En kontroversiell nyordning av holländska pensioner?

Vid slutet av 2009 uppgår förmögenheten i de holländska pensionsfonderna till dryga 6850 miljarder kronor, eller 130 % av Hollands BNP (den största förmögenheten visavi BNP inom OECD). Denna enorma förmögenhet är till största delen investerad i aktier och obligationer, varför det holländska pensionssystemet är känsligt för kasten på de finansiella marknaderna.

Arbetsmarknadens parter träffade en ny pensionsöverenskommelse i juni 2010. Överenskommelsen innebar att pensionsåldern höjdes från 65 till 66 år för pensioner i både pelare II (tjänstepensioner) och pelare I (statlig pension). Pensionsåldern skall därefter utvärderas vart femte år för att se om förändringen i genomsnittlig långlevnad ger skäl till ytterligare höjningar. Ett annan viktig del av överenskommelsen är att premierna (mestadels erlagda av arbetsgivaren) inte skall öka i framtiden, ett tak är satt för kostnaderna. Detta betyder att ökad förväntad livslängd eller otillräcklig avkastning måste hanteras på annat sätt än genom premiehöjningar, dvs reducerade förmåner. Lösningen har blivit en överföring av risk till den anställde. Avtalsparterna anger de grundläggande principerna för ett nytt mer transparent pensionsavtal som tar hänsyn till förändringen i förväntad livslängd och utvecklingen på finansiella marknader. Detta kommer också att kräva ett anpassat finansiellt ramverk (Financieel Toetsingskader or FTK).

Det  nuvarande pensionsavtalet i Nederländerna (förmånsbestämt, nominella garantier, villkorad indexering) är otillräckligt skyddat mot utvecklingen på de finansiella marknaderna ( räntor, volatilitet i tillgångarnas värde och inflation). Som följd av demografiska förändringar har premier kommit att bli otillräckliga för att kompensera för finansiella förluster. Arbetsmarknadens parter ser två huvudalternativ för nuvarande ordning:

En hybridlösning bestående av två komponenter, den ena med lägre intjänande men hög säkerhet för nominella belopp och den andra helt beroende av utvecklingen i en underliggande förmögenhet (vinstdelning); eller

Ett fullständigt flexibelt pensionsavtal.

 

Parterna på arbetsmarknaden har påbörjat arbetet med att definiera det bästa alternativet för gällande nominella utfästelse.

Kritik mot överenskommelsen har kommit från den fackliga sidan. Paraplyorganisationen FNV har varit särskilt uttalad i sin kritik och detta trots att FNV var en av parterna som skrev under det nya pensionsöverenskommelsen. Enligt den fackliga sidan kommer, under den nya ordningen, all risk att föras över på de anställda och pensionärerna. Fackföreningarna kräver nu att risken skall fördelas mer lika mellan anställda och arbetsgivare och att arbetsgivarna skall förbinda sig erlägga ytterligare premier i tider där så behövs. Som följd av upproret har förhandlingarna skjutits på. Socialministern har emellertid klargjort att han inte avser att vänta till dess parterna kommit överens. I en pressrelease den 29 april aviserads lagstiftning för att höja den statliga pensionsåldern till 66 år 2020 och begränsa stödet från skattesystemet (avdragsrätten) 2013. Det kan t om bli så att den statliga pensionsåldern höjs ytterligare 2025, till 67 år om livslängden fortsätter att öka.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *