Ett projekt för tillräckliga och hållbara pensioner i fattiga länder

Hur åstadkomma tillräckliga och hållbara pensioner i fattiga länder?

Pension är uppskjuten lön, en oförbrukad inkomst som sparas i form av finansiella tillgångar eller som krav på en balansräkning – statens eller en arbetsgivares. I moderna ekonomier spelar pensionerna en avgörande roll, de är en förutsättning uppkomsten av en utvecklad arbetsmarknad. Generationerna lever inte längre samman och de yngre kan inte ta hand om de äldre på samma sätt som skedde i sammanhållna samhällen.

Ekonomier som genomgår en transitering; från nära gemenskaper med generationsansvar för de äldre och verksamhet i jordbruk till annan produktion som fordrar inflyttning till städerna, minskad barnadödlighet och ökad medellivslängd, tvingar samhällen att ordna pensioneringen på ett nytt sätt. Det nära samhällets generationskontrakt fungerar inte längre och övergången till ett nytt system orsakar problem.  Så sker fn i Södra Asien.

Södra Asien har ca 650 miljoner arbetare.  Av dem är det bara 65 miljoner som har rätt till pension. Det finns mer än 100 miljoner arbetare som inte får lön i pengar. Och det är 45 miljoner som redan är fyllda 60 år eller äldre. Mindre än 5 % sörjer för sin framtida pension.

Andelen äldre är låg i samtliga länder, det lägsta antalet (6 %) finns i Bangladesh och det högsta i Sri Lanka (11,8 %). Andelen unga är hög. De mellan 0-14 år utgör 38,3 % i Nepal (högst) och 24,3 % i Sri Lanka (lägst). Till följd av ökad medellivslängd kommer andelen äldre att öka dramatiskt, till som mest över 30 % av befolkningen 2050. För detta måste politiken ta höjd.

Offentligt anställda omfattas av pensionssystem som är arbetsgivarbetalda, indexerade, förmånsbestämda och skattefinansierade. Ersättningsnivåerna varierar från 50 till 85 %. Den indiska pensionsskulden för offentliganställda uppgår till 64 % av BNP. Den årliga kostnaden för regionen stannar vid 28 miljarder USD och omfattar endast 7 % av arbetsstyrkan.

I den privata sektorn omfattas 27 miljoner anställda av en pensionsordning, en hybrid mellan förmåns- och premiebestämd pensionsutfästelse. Av Nepals privatanställda har endast 4 % (lägst) pensionsrättigheter, motsvarande siffra för Sri Lanka är 15 % (högst).  Indien och Pakistan har otillräckligt fonderade förmånsbestämda pensioner.

Återstående livslängd vid fyllda 60 år är 18 år. 2010 uppgick antalet äldre i Södra Asien till 115 miljoner (6,5 % av befolkningen). Antalet förväntas stiga till 250 miljoner 2030. Samtidigt sker en nedbrytning av familjestrukturen. Ålderspensionen för 15,6 miljoner behövande uppgår till 10 USD per månad i Indien. En skattefinansierad överföring av 1 dollar per dag till 175 miljoner 2025 kan uppskattas till 7 % av BNP.

De åtgärder som står till buds för att klara inkomsterna till en allt ökande andel äldre i regionen anges som;

1.     Arbeta längre. Problematiskt ur arbetsmarknads- och hälsosynpunkt. Flertalet är kroppsarbetare

2.     Generationsberoende. Ökande andel hushåll enligt kärnfamiljsmodell. Barnen kan också antas vara fattiga.

3.     Lägg bördan på det offentliga (regeringen). Försumbar skattebas. Växande andel äldre befolkning. Begränsat utrymme för fiskala transfereringar. Antalet äldre mer än fördubblas till 2025.

4.     Självhjälp. Stora initiala svårigheter

Initialt är förutsättningarna problematiska; nuvarande pensionsordningar omfattar förhållandevis få anställda men ianspråktar stora resurser. Utbyggnad behöver omfatta 90 % av arbetsstyrkan – en enorm uppgift. Arbetsmarknaden är informell och oreglerad. Dödligheten minskar vilket ger ökad medellivslängd och begränsad fiskalt utrymme för en rimlig nationell pensionsordning.  Låga inkomster, små avsättningar/förmögenheter skapar känslighet för transaktions- och förvaltningsavgifter och arbetsmarknaden är rörlig med stor mobilitet. Andra svårigheter består i; analfabetism och låg finansiell kunskap, låg närvaro och marknadspenetration av finansiella institutioner, högt sparande men konceptet ”pension” har inte vunnit anklang, svårigheter att ordna generell anslutning, skattefördelar spelar ingen eller liten roll för sparbeteendet, outvecklad kapitalmarknad (med undantag för Indien), underutvecklad marknad för försäkring och livräntor.

Utformning

För att uppnå hållbarhet i systemet bör det vara fristående från den offentliga budgeten. Utgångspunkten är därför kostnadsbestämd fonderad pension finansierad av den blivande pensionären. Skalbarheten omfattar 450 miljoner anställda, vilket ställer höga krav på system och IT. Eftersom behållningen per konto kommer att vara mycket låg spelar avgifterna en avgörande roll. Systemet kommer att förvalta stora förmögenheter men varje delförmögenhet är av ganska ringa omfattning, förhållandet ställer krav på upphandling och produktdesign. Mottagarna saknar finansiell utbildning, ordningen måste vara enkel och kommunicerbar. Produkterna måste därför standardiseras och antalet begränsas. Arbetsmarknaden är i stor utsträckning tillfällig, fasta anställningar saknas i stor utsträckning, rörligheten är stor. Pensionsrätterna görs till individuella konton med central registerhållning.

Status, exempel

Indien har introducerat kostnadsbestämda kontobaserade pensioner som är tvingande för nyanställda inom den offentliga sektorn från 2004 och frivilliga för övriga kategorier från 2009. Låginkomsttagare har en särskild pensionsordning sedan 2010.

Bangladesh överväger att införa ”micro-pensioner” för 4 miljoner low income credit customers.

Institutionellt

South Asia Pension Forum stödjer regionalt samarbete när det gäller pensionsreformer och implementeringen av dessa.

 

 

 

 

 

 

 

Hur åstadkomma tillräckliga och hållbara pensioner i fattiga länder?

 

Pension är uppskjuten lön, en oförbrukad inkomst som sparas i form av finansiella tillgångar eller som krav på en balansräkning – statens eller en arbetsgivares. I moderna ekonomier spelar pensionerna en avgörande roll, de är en förutsättning uppkomsten av en utvecklad arbetsmarknad. Generationerna lever inte längre samman och de yngre kan inte ta hand om de äldre på samma sätt som skedde i sammanhållna samhällen.

Ekonomier som genomgår en transitering, från små gemenskaper med verksamhet i jordbruk till annan produktion, inflyttning till städerna, minskad barnadödlighet och ökad medellivslängd möter problemet att ordna pensioneringen på ett nytt sätt, det lilla samhällets generationskontrakt fungerar inte längre och övergången till ett nytt system orsakar problem.  Så sker fn i Södra Asien.

Södra Asien har ca 650 miljoner arbetare.  Av dem är det bara 65 miljoner som har rätt till pension. Det finns mer än 100 miljoner arbetare som inte får lön i pengar. Och det är 45 miljoner som redan är fyllda 60 år eller äldre. Mindre än 5 % sörjer för sin framtida pension.

Andelen äldre är låg i samtliga länder, det lägsta antalet (6 %) finns i Bangladesh och det högsta i Sri Lanka (11,8 %). Andelen unga är hög. De mellan 0-14 år utgör 38,3 % i Nepal (högst) och 24,3 % i Sri Lanka (lägst). Till följd av ökad medellivslängd kommer andelen äldre att öka dramatiskt, till som mest över 30 % av befolkningen 2050. För detta måste politiken ta höjd.

Offentligt anställda omfattas av pensionssystem som är arbetsgivarbetalda, indexerade, förmånsbestämda och skattefinansierade. Ersättningsnivåerna varierar från 50 till 85 %. Den indiska pensionsskulden för offentliganställda uppgår till 64 % av BNP. Den årliga kostnaden för regionen stannar vid 28 miljarder USD och omfattar endast 7 % av arbetsstyrkan.

I den privata sektorn omfattas 27 miljoner anställda av en pensionsordning, en hybrid mellan förmåns- och premiebestämd pensionsutfästelse. Av Nepals privatanställda har endast 4 % (lägst) pensionsrättigheter, motsvarande siffra för Sri Lanka är 15 % (högst).  Indien och Pakistan har otillräckligt fonderade förmånsbestämda pensioner.

Återstående livslängd vid fyllda 60 år är 18 år. 2010 uppgick antalet äldre i Södra Asien till 115 miljoner (6,5 % av befolkningen). Antalet förväntas stiga till 250 miljoner 2030. Samtidigt sker en nedbrytning av familjestrukturen. Ålderspensionen för 15,6 miljoner behövande uppgår till 10 USD per månad i Indien. En skattefinansierad överföring av 1 dollar per dag till 175 miljoner 2025 kan uppskattas till 7 % av BNP.

De åtgärder som står till buds för att klara inkomsterna till en allt ökande andel äldre i regionen anges som;

1.     Arbeta längre. Problematiskt ur arbetsmarknads- och hälsosynpunkt. Flertalet är kroppsarbetare

2.     Generationsberoende. Ökande andel hushåll enligt kärnfamiljsmodell. Barnen kan också antas vara fattiga.

3.     Lägg bördan på det offentliga (regeringen). Försumbar skattebas. Växande andel äldre befolkning. Begränsat utrymme för fiskala transfereringar. Antalet äldre mer än fördubblas till 2025.

4.     Självhjälp. Stora initiala svårigheter

Initialt är förutsättningarna problematiska; nuvarande pensionsordningar omfattar förhållandevis få anställda men ianspråktar stora resurser. Utbyggnad behöver omfatta 90 % av arbetsstyrkan – en enorm uppgift. Arbetsmarknaden är informell och oreglerad. Dödligheten minskar vilket ger ökad medellivslängd och begränsad fiskalt utrymme för en rimlig nationell pensionsordning.  Låga inkomster, små avsättningar/förmögenheter skapar känslighet för transaktions- och förvaltningsavgifter och arbetsmarknaden är rörlig med stor mobilitet. Andra svårigheter består i; analfabetism och låg finansiell kunskap, låg närvaro och marknadspenetration av finansiella institutioner, högt sparande men konceptet ”pension” har inte vunnit anklang, svårigheter att ordna generell anslutning, skattefördelar spelar ingen eller liten roll för sparbeteendet, outvecklad kapitalmarknad (med undantag för Indien), underutvecklad marknad för försäkring och livräntor.

Utformning

För att uppnå hållbarhet i systemet bör det vara fristående från den offentliga budgeten. Utgångspunkten är därför kostnadsbestämd fonderad pension finansierad av den blivande pensionären. Skalbarheten omfattar 450 miljoner anställda, vilket ställer höga krav på system och IT. Eftersom behållningen per konto kommer att vara mycket låg spelar avgifterna en avgörande roll. Systemet kommer att förvalta stora förmögenheter men varje delförmögenhet är av ganska ringa omfattning, förhållandet ställer krav på upphandling och produktdesign. Mottagarna saknar finansiell utbildning, ordningen måste vara enkel och kommunicerbar. Produkterna måste därför standardiseras och antalet begränsas. Arbetsmarknaden är i stor utsträckning tillfällig, fasta anställningar saknas i stor utsträckning, rörligheten är stor. Pensionsrätterna görs till individuella konton med central registerhållning.

Status, exempel

Indien har introducerat kostnadsbestämda kontobaserade pensioner som är tvingande för nyanställda inom den offentliga sektorn från 2004 och frivilliga för övriga kategorier från 2009. Låginkomsttagare har en särskild pensionsordning sedan 2010.

Bangladesh överväger att införa ”micro-pensioner” för 4 miljoner low income credit customers.

Institutionellt

South Asia Pension Forum stödjer regionalt samarbete när det gäller pensionsreformer och implementeringen av dessa.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *