Skapar vi fattigpensionärer bland de som är unga?

Skapar vi fattigpensionärer bland de nu unga?

Bland de födda på 1970­-talet finns kanske en kommande generation fattigpensionärer. Staten ger visserligen en grundpension till alla men den är låg och skillnaderna mellan de pensionärer som har och de som inte har kommer att öka markant. En stor grupp kommer att vara fattiga jämfört med andra i samma generation om inte utvecklingen bryts.

Många i den nu unga generationen riskerar att inte få någon tjänstepension. En grupp som kommer att drabbas är de som står utanför arbetsmarknaden, en annan de som har ett arbete som inte berättigar till tjänstepension. Vissa fullt lagliga arbetsformer ger inte tjänstepension. Och problemet ökar med stigande lön, ju högre lönen är desto större betydelse har tjänstepensionen.

Det lönar sig inte att börja tänka på pensionen när pensionsåldern närmar sig; det är beslut i dag som avgör hur ålderdomen blir. Just därför är det viktigt att yngre människor är medvetna om villkoren för livskvalité senare i livet.

Successivt sker en övergång till pensionsvillkor som innebär att individen själv måste ta ett större ansvar för sin framtida pension. Det statliga pensionssystemet har redan reformerats i denna riktning. Pensionen är kopplad till livsinkomsten. Det räcker inte längre – som när ATP gällde – att ha en hög inkomst under en viss del av livet. För att komma upp i en lika bra allmän pension som under ATP behövs 40 års förvärvsarbete. Den som träder in på arbetsmarknaden sent, gör ett avbrott från yrkeslivet eller går i pension tidigt får en lägre statlig pension.

 

Hur ser det ut?

En halv miljon individer som idag är 25–35 år riskerar att bli delvis pensionslösa om de inte stärker sin ställning på arbetsmarknaden. Detta ska jämföras med att det i dag totalt finns närmare 1,3 miljoner individer i denna generation (allt enligt Alecta).

 

För den som haft låg eller ingen inkomst finns en garantipension – en lägsta pension som alla har rätt till. För ett par år sedan uppgick garanti­pensionen till 7 153 kronor per månad för ensamstående och 6 381 kronor för den som är gift.

Som en komplettering till den statliga pensionen har de flesta en tjänstepension från arbetsgivaren. Tjänstepensionen kommer att växa i betydelse framöver i takt med att löneutvecklingen är real – den statliga pensionen ger bara förmåner upp till en viss indexerad lönenivå och de som har en löneutveckling över den genomsnittliga kommer att gå igenom taket och få lönedelar som inte ger statlig pensionsrätt. Mycket talar för en utveckling där den statliga pensionen för många bara ger en grundpension, medan tjänstepensionen blir avgörande för pensionsnivån.

 

Vad tjänstepensionen ger varierar förstås från individ till individ. För en växande andel anställda kommer den att stå för hälften eller mer av den totala pensionen.

Tidigare har vi inte behövt engagera oss särskilt mycket när det gäller pensionerna. Men nu ökar individens eget ansvar i så gott som alla pensionssystem (bankernas anställda är bland de allt färre grupper som fortsatt omfattas av en modell som inte fordrar särdeles mycket av egen insats).

 

Traditionellt har tjänstepensionsförmånerna bestämts av slutlönen. Efter hand har det skett en övergång från förmånsbaserade pensioner (jag vet vilken pension jag får) till premiebaserade pensioner (jag vet bara hur stor premie jag får men inte vilken pension den ger). Arbetsgivaren betalar en viss angiven pensionspremie som individen själv får placera i det premiebestämda systemet. Pensionsnivån styrs av hur pensionskapitalet utvecklar sig, inte av slutlönen.

 

Vilka är effekterna?

Enligt SCB finns det 2006 cirka 1,3 miljoner människor i åldrarna 25–35 år. Ca 80 % av dessa är enligt SCB:s definition ”sysselsatta”. Det betyder att resterande 20 % – cirka 260 000 människor – saknar arbetsgivare. Ingen avsätter pengar för att dessa 260 000 människor ska få tjänstepension.

Många som utbildat sig får inte ett arbete som motsvarar deras kvalifikationer. De får svårt att tjäna in de pensionsrätter som de gått miste om under utbildningstiden.

Många avbryter sina gymnasiestudier. Utdragna gymnasiestudier medför att inträdet på arbetsmarknaden senareläggs. Få som studerar på Komvux är medvetna om att ett senare inträde på arbetsmarknaden ger lägre pension.

Den som börjar arbeta i 30­-årsåldern kan förlora 30–40 procent av sin tjänstepension jämfört med den som börjar arbeta i 25­-årsåldern. Det visar beräkningarna nedan som Alecta har gjort.

Effekter för pensionen av olika ålder vid inträde på arbetsmarknaden för två tjänstemän som båda omfattas av den premiebestämda pensionsplanen ITP avdelning 1

Gemensamma antaganden:

Årlig avkastning på pensionskapitalet: 5%

Årlig lönehöjning: 4%

Årlig inkomstbasbeloppsutveckling: 3%

Utbetalningsålder från 65 år och livsvarigt

 

Privattjänsteman född som har börjat arbeta vid 25 års ålder.

Startlön vid 25 års ålder:                                22 000 kr/mån

Slutlön vid 65 års ålder:                               103 052 kr/mån

Livsvarig tjänstepension:                               23 493 kr/mån

 

Privattjänsteman född 1982 som har börjat arbeta vid 30 års ålder.

Startlön vid 30 års ålder:                                 22 000 kr/mån

Slutlön vid 65 års ålder:                                   82 496 kr/mån

Livsvarig tjänstepension:                                 14 492 kr/mån

Om båda exempelpersonerna lever till 85 års ålder kommer den som inträdde 5 år tidigare på arbetsmarknaden att få en drygt 2 miljoner kronor högre tjänstepension, dvs en merersättning för 5 års extra arbete om ca 430 000 kr/år i nominella tal.

Vad önskar vi?

I Alectas undersökning svarar en majoritet av 25–35-­åringarna att de helst vill pensionera sig när de är i 55–60-­årsåldern, om de får välja. Endast en minoritet i denna generation vill förvärvsarbeta efter att de har fyllt 65 år.

Vad kan vi?

En lägre pensionsålder får konsekvenser för pensionsnivån eftersom pension skall betalas ut under längre tid och premierna betalas in under kortare tid. Enligt Försäkringskassan, lyder en tumregel att för varje år som man pensionerar sig innan man fyllt 65 blir den allmänna pensionen 10 procent lägre per år och livsvarigt. Den som går i pension vid 61 års ålder får alltså i genomsnitt 40 procent lägre allmän pension än den som pensionerar sig vid 65.

 

Yngre människor arbetar oftare än äldre inom unga branscher, i vilka kollektivavtal är mindre vanliga. Detta gäller inte minst nya branscher som IT-­branschen. Ibland men inte alltid har sådana företag en egen policy som kopierats från ett kollektivavtal. Men det är också vanligt att ersättningen bara består av lön och handfasta förmåner och att den anställde själv förväntas ta ansvar för sin pensionering. Tjänstepension kan ju erbjudas utan kollektivavtal. Arbetsgivare utan kollektivavtal har dock ingen skyldighet att betala tjänstepension för sina anställda.

 

Offentliga arbetsgivare ger alltid tjänstepension. De flesta företag gör också det. Det är främst hos mindre privata arbetsgivare och särskilt i vissa branscher som det inte betalas in pensionspremier utöver lönen för de anställda.

 

En grupp som själva måste ta ansvar för sin extra pension är de som arbetar som egenföretagare eller uppdagstagare. Den som har f­-skattesedel måste själv tänka på att betala till tjänstepension. Motsvarande gäller för den som arbetar utomlands. En grupp som helt saknar både pension och sjukförsäkring och grupplivförsäkring är förstås de som arbetar ”svart”. Många års svartarbete resulterar i en ”artificiell” konsumtionsnivå som pensionssystemet inte kommer att medverka till att upprätthålla.

 

Tänk på pensionskapitalet!

Dagens Nyheter gjorde för några år sedan en genomgång av olika fonder, deras utveckling och avgifter. Dels valdes ett månadssparande på 500 kronor, dels en engångsinsättning på 50 000 kronor. Antagandet var att pengarna tas ut efter 10 år och den genomsnittliga värdeökningen blir 5 procent. Det visade sig att den som inte betalar någon avgift alls fick ungefär dubbelt så stor behållning som den som betalade en avgift på 2 procent. Problemet med en sådan undersökning är att avkastningen sätts lika för de jämförda fonderna, vilket förutsätter att fonder med samma risk har samma avgifter, som regel brukar dock fonder särskilja sig i pris också med hänsyn till vilken marknad de täcker och i vilka tillgångsslag de placerar, varför illustrationen bör läsas med viss reservation – avgifternas relevanta betydelse framgår vid jämförelse mellan en indexfond och en aktivt förvaltad fond som inte avviker från samma index, en inte alltför adekvat jämförelse. Men avgifterna spelar en enorm roll i pensionsförvaltning eftersom tiden mellan premiebetalning och pensionsutbetalning är lång och ränta-på-ränta-effekten stor. Många individuella pensionsordningar är så dyra att spararen inte klarar att kompensera för avgiftsskillnaderna genom att ta ökad risk i sina placeringar.

Att pensionsspararna själva placerar sitt pensionskapital kommer att leda till stora variationer i pensionsförmåner, betänk att en mängd finansiella lekmän via pensionssystemet hanterar miljardbelopp – en sannolikt suboptimerande ordning som kostar mer i välfärd än inbesparingarna i kostnader för arbetsgivarna som följer av omläggningen från förmånsbestämda till premiebestämda pensioner. Ingen skulle komma på idén att låta de anställda förvalta företagens likvida medel i proportion till lön och arbetad tid?!?

Nationalekonomen Göran Norman varnar för detta; ”Stora skillnader i ersättningsgrad mellan olika grupper i det samlade pensionssystemet bäddar för besvikelser och konflikter. Att hantera detta är en utmaning för regering och riksdag och arbetsmarknadens parter”, skriver han.

Alltså!

För en över tiden alltmer växande grupp kommer tjänstepensionen att stå för hälften eller mer av den totala pensionen. Det betyder att den som tidigt har en tjänstepension kommer att få det betydligt bättre ställt som pensionär jämfört den som saknar tjänstepension eller får en sådan först sent i yrkeslivet. Det kommer att finnas en grupp som inte har någon tjänstepension alls eller en mycket liten sådan till följd av sent inträde eller dålig avkastning eller låga premier och som tvingas klara sig på den statliga pensionen. De kommer att klara livets nödtorft men mer ger inte den statliga pensionen, särskilt inte för de alltfler som kommer att leva på garantipension.

 

Tjänstepensionens avgörande betydelse är viktig att känna till. Risken finns att yngre människor annars gör felaktiga prioriteringar som på sikt får förödande konsekvenser för deras livskvalité som äldre. Betänk; för en ung människa ter sig intet avlägsnare än pensioneringen!

 

Per Andelius

försäkringsjurist

Per Andelius & Partners AB

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *