Varför medges inte återköp av pensionsförsäkring för försäkringstagare som lever på existensminimum

Försäkringstagaren anför bl.a. följande.

Banken kräver att han ska leva på existensminimum till dess lånen är betalda. Under tiden februari 2009-februari 2010 var han arbetslös och behövde då – efter förhandling med banken – inte betala något alls på lånen. Den 25 februari 2010 fick han arbete som försäkringsombud men lönen utgörs endast av provision. Han och banken träffade då en överenskommelse om att han ska betala 2 500 kr per månad. Det har han klarat av att göra sedan dess.

Skulden till banken är i dag 388 000 kr och med den uppgjorda avbetalningsplanen blir han skuldfri först om ca 15 år. Om banken hade ställt hårdare krav på återbetalning hade han kommit på obestånd och enligt Skatteverket skulle han då fått dispens för förtida utbetalning av pensionsmedel för att sanera sin ekonomi långvarigt. Det är orimligt att han – för att få dispens och en möjlighet att lösa banklånet och få en varaktig lösning på sin eko- nomi – ska låta bli att förhandla med banken och istället sitta med armarna i kors för att komma på obestånd. Han är osäker på om han orkar gå vidare och mår mycket dåligt av sin ekonomiska situation.

Skatteverket anför bl.a. följande.

För att vara på obestånd krävs att man har en oförmåga att betala sina skulder allt eftersom de förfaller och att denna oförmåga inte endast är tillfällig. Försäkringstagaren har uppenbarligen en svår ekonomisk situation. Detta är dock inte tillräckligt för att han ska anses vara på obestånd. Av hans uppgifter framgår att han klarar av att betala den summa banken kräver varje månad. Han förekommer inte heller i Kronofogdemyndighetens register. Han är därför inte på obestånd och förutsättningar saknas därmed att medge dispens. Prövningen av dispensgrunden synnerliga skäl ska vara ytterst restriktiv. Det är inte tillräckligt att den sökande har allvarliga ekonomiska problem och att förhållandena är ömmande. Vad Försäkringstagaren uppgett om sina personliga förhållanden är inte tillräckligt för dispens.

SKÄLEN FÖR KAMMARRATTENS AVGÖRANDEVad Försäkringstagaren anfört i kammarrätten och vad som i övrigt kommit fram i målet föranleder inte kammarrätten att göra någon annan bedömning än den länsrätten gjort. Överklagandet ska därför avslås.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *