Växling och omstart

Bengt Mårtensson har skrivit och ordnat www.pensionsforum.se sedan sajtens tillblivelse. Bengt ville skriva som lekman för lekmän om pensioner, området uppfattas svårt och det är ont om information på vardagsspråk. Bengt är pensionär sedan april månad och kommer inte att sköta forumet regelbundet i fortsättningen. Istället kommer jag, Per Andelius, att fortsätta arbetet som Bengt påbörjat.

Jag tänker skriva om både svenska och internationella pensionsfrågor – pensionsproblematiken är internationell och kan enkelt sammanfattas i ett fåtal problemområden som går igen i alla utvecklade länder; – Vi lever längre, levnaden ökar ca 2,3 år per decennium (varje extra utbetalningsdag i det svenska allmänna pensionssystemet kostar en miljard kronor), därför kommer pensionsåldern att flyttas upp – något som kommer att fresta på arbetsmarknaden.– Antalet bärare/yrkesaktiva i de skattefinansierade systemen (läs statliga pensioner) minskar relativt de som blir burna (pensionärerna), från 4 anställda per pensionär när ATP infördes till beräknat 1,4 per pensionär en bit in på 2000-talet.– Finansmarknadsbestämda pensioner innehåller risker som den vanlige medborgaren inte förstår, risken att placera fel ökar och finansiella skador som uppkommer vid felplaceringar sent i yrkeslivet är svåra för att inte säga omöjliga att reparera. Sänkt avkastning kan förväntas i de lekmannaförvaltade pensionssystemen.– De ”nya” pensionerna ger sannolikt mindre pension per fonderad krona. Dyrare pensionsformer kombinerad med suboptimal avkastning hos flertalet lekmannaförvaltare kan skapa årliga miljardmerkostnader.

Mycket tyder på att pensionsområdet kommer att omdanas rejält åren som kommer. De som är födda från 60-talet och därefter kommer att få vidkännas minskande pensionsbelopp, senare pensionsålder och nog leva med en viss irritation över att de födda på 40-talet gav garantier för sina egna pensioner samtidigt som de beslöt att ändra pensionssystemet från det oslagbara ATP till det hållbara inkomstpensionssystemet/PPM – bara en av fyra på arbetsmarknaden beräknas få mer pension ur det nya systemet jämfört om ATP hade fått leva kvar.

Tidigare kunde många anställda särskilt inom vissa branscher såsom bank och försäkring räkna med erbjudande om tidigare pensionsålder, sk avtalspension. Felaktigt har inte minst finansdepartementets ekonomer utgått från att avdragsrätten stimulerar till att lämna arbetsmarknaden i förtid. Antagandet är enligt min mening taget ur luften. De få som erbjuds tidigare pensionsålder som del i anställningsavtal går som regel inte i pension vid den erbjudna tidpunkten och de många som gärna skulle pensionera sig före 65 år saknar som regel en villig finansiär. Pensionering är dyrt. Nej, det är Lagen om Anställningsskydd (LAS) som genererar flertalet tidiga pensioneringar. Arbetsgivare erbjuder pension till äldre medarbetare i utbyte mot att få behålla yngre, på så sätt åstadkomma en balanserad ålderssammansättning av personalkadern i företaget. Att inskränka avdragsrätten fördyrar bara omvandlingen av arbetsplatserna och skapar inte förutsättningar för senarelagda pensioneringstidpunkter i annat än den mycket triviala meningen att brist på pengar tvingar dig att fortsätta arbeta. Avtalspensioner kommer dock att tillhöra undantagen i fortsättningen. Anställda som vill kunna pensionera sig på egna villkor och efter eget beslut kommer att tvingas göra stora avsättningar under den yrkesaktiva tiden för att ha valmöjligheten.

Pensionsfrågan kommer att växa i dominans vartefter. Vi ska i mån av tid försöka spegla vad som pågår och förklara dess innebörd.

Bromma den 13 juni

Per AndeliusFörsäkringsjurist

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *